Fortsätt till huvudinnehåll

Den frusna trädgården - Kristin Hannah


Systrarna Meredith och Nina är inte särskilt lika varandra. Meredith är hemmakär, hon har stannat kvar i sina barndomstrakter, gift sig och driver familjeföretaget som sysslar med odling av äpplen. Nina däremot är yrkesfotograf och reser från land till land. Hon vill inte stadga sig utan trivs med en tillvaro utan varken fast sällskap eller fast boende. När deras far blir hastigt sjuk och avlider måste dock båda återvända till sitt barndomshem och till sin kyliga moder, som till synes aldrig har älskat sina döttrar. På faderns dödsbädd tvingar han dem att lova att de skall lyssna på moderns saga som hon många gånger har börjat berätta men aldrig avslutat. Det visar sig att denna saga inte bara är på låtsas utan handlar om moderns förflutna, och om hennes hårda liv i Ryssland - och systrarna får nu följa med på en resa genom tiden och får veta saker om sin mor som de aldrig någonsin kunnat föreställa sig...

Jag tycker jättemycket om denhär boken, och jag hade faktiskt ingen aning om hur otroligt hemska förhållanden man levde under i Ryssland under andra världskriget. Ibland fick jag nästan lägga ner boken en stund och ta en paus innan jag kunde fortsätta. Boken handlar även om relationer; om hur människor påverkas av att växa upp med en förälder som lever med fruktansvärda minnen från krigstider; hur svårt det kan vara att i vuxen ålder kunna ha en fungerande relation med någon när man känt sig oälskad som liten. Jag rekommenderar boken varmt!

Om ni blir sugna på att läsa den finns den att köpa här och här.

Recensionsbok från Albert Bonniers Förlag.







Kommentarer

  1. Jag skrev om den här för ett tag sedan i anslutning till ett litet "trädgårdstema" jag hade. Tyckte den lät riktigt bra och var så roligt att läsa att du faktiskt bekräftade den bilden. Jag som har massivt köpstopp nu lägger den till önskelistan.

    SvaraRadera
  2. Läste denna får snart ett år sedan men kommer ihåg den så bra fortfarande. En riktig gripande och stark historia som ger en bra inblick i dåtidens Ryssland.

    Om jag fällde tårar på slutet!....

    Så här skrev jag då: http://wp.me/p178ut-2V
    Instämmer än!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…