Fortsätt till huvudinnehåll

Bloggen fyller ett år - Sambon tipsar

I vanliga fall är det jag som tvingar sambon att läsa böcker som jag gillar eller som jag tror att han kommer att gilla även om jag inte läst dem. Jag ger honom böcker vid presenttillfällen eller om han ska åka bort. Jag frågade honom om han hade några boktips att ge till mitt födelsedagsinlägg men han sa nej så jag får improvisera med de jag redan fått.

Ett stående tips är svensk-finsk-rysk-karelske författaren Eino Hanski som skrivit flera böcker om sina självupplevda berättelser om belägringar och flykt under andra världskriget. Han har även skrivit om sin föräldragenerations upplevelser av Ryska Revolutionen. Han skriver berörande utan att det är för blödigt. man brukar ofta kunna fynda hans böcker på loppisar så håll utkik. 

En annan bok som jag för många år sedan läste på hans begäran är Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Jag älskar rysk realism så som Dostojevskij och Tjechov så en skum historia i Moskvamiljö passade mig som handen i handsken. Djävulskaraktären är en av mina absoluta favoritkaraktärer och det här är en bok som jag måste läsa om snart, trots att jag mycket sällan läser om böcker. 

Han har även fått mig att läsa hans favoritbarnbok som är Bartolomeus och spöket av Moni Nilsson, numera känd för bland annat böckerna om Tsatsiki. Det är en underbar liten bok med teckningar av en av mina favoriter Pija Lindenbaum. 

En bok som han pratat mycket om är Bilbo av Tolkien som han läste när han var liten. Alla andra tycker alltid att Sagan om ringen är Tolkiens bästa, men herr Böckerx3 står fast vid att den bästa är Bilbo. Han hade till och med den med sig på en festival vi var på för cirka tio år sedan, låg och läste i tältet när han hade tråkigt. Jag har läst boken oberoende av honom egentligen, men kände att den får vara med som ett tips då han är så ihärdig gällande just den.

Han gillar även att läsa klassiker, gärna tunna sådana, så som Den gamle och havet av Hemingway, Möss och människor av Steinbeck och Dr Jekyll och Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. 

Det senaste tillskottet är Harry Martinsons Aniara där han för cirka en vecka sedan helt enkelt sa att det är dödsstraff som gäller om man inte läst den, så jag läste den.


Kommentarer

  1. Det skulle nästan kunnat vara min sambo som tipsar... Undras vad det är med män och läsning? Dras de automatiskt till vissa titlar eller?

    SvaraRadera
  2. Joanna: Haha ja det finns nog en hel del läsartyper

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…