Fortsätt till huvudinnehåll

Just Kids - Patti Smith

"Kommer du att skriva vår historia? Vill du att jag ska göra det? Du måste göra det, sa han, ingen annan kan göra det. " 

Detta är, enligt Patti Smith, den sista konversation hon har med sin vän Robert Mapplethorpe innan han dör av AIDS 1989. Vare sig det var det sista han sa henne eller inte så är det precis det Patti Smith gjort. Just kids är en hyllning till vännen och konstnären Robert, men det är också en hyllning till New York, till Chelsea hotel, till Paris, till alla samtida konstnärssjälar och till konsten i sig. Den handlar inte om hur det är att vara känd, utan om två konstnärers väg till framgång, om deras kärlek till varandra, om hur de skramlar ihop pengar till hyra, mat och material till sin konst. 

I centrum står kärlekshistorien mellan Patti och Robert. Till en början en kärlek mellan två likasinnade som hjälper varandra, men den kompliceras med att Robert blir allt mer intresserad av män och Patti möter nya bekantskaper, men de förblir så nära vänner man bara kan bli livet igenom. Och jag förstår ärligt talat inte hur Patti orkat fortsätta leva då alla andra dör. Det är kändisar som Jimi Hendrix, Janis Joplin, Andy Warhol och Jim Morrison som går bort men även nära vänner dör av självmord och droger. 

Jag kan tycka att det emellanåt blir lite väl mycket uppradande av händelser, men helheten ger ändå ett starkt intryck av en tidsanda jag själv inte upplevt, det vill säga 60- och 70-tal i New York. Och för att inte tala om konsten som flödar och konstnärssjälens passion som ibland gränsar till galenskap. Här är en av mina favoritpassager:

Det fanns dagar, regniga och gråa dagar, när gatorna i 
Brooklyn var som ett fotografi, när varje fönster var som en
kameralins i en Leica och allt man såg var kornigt och orörligt. Vi
brukade då ta alla våra färgpennor och pappersark och sedan
tecknade vi som galningar, som vilda barnungar, ända till långt
in på natten då vi utmattade ramlade i säng. Vi låg i varandras
armar, fortfarande tafatta men lyckliga och vi kysstes andlöst
ända tills vi somnade.

Det är inspirerande, det är konstnärligt och det är kärlek. Som om inte det vore nog så är boken även full av Roberts fotografier, Pattis teckningar, dikter, brev m.m. Läs, njut och lär er ett och annat på samma gång. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Så härligt det var att läsa om dina tankar. Jag har inte läst men väl min sambo. Han var inte lika begeistrad:
    http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2011/01/just-kids-patti-smith.html

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…