Fortsätt till huvudinnehåll

Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami

Äntligen! Jag har efter två månader läst sista sidan i Murakamis nyckelfågelbok. Jag tycker om den och den är inte svår att läsa, den har bara hamnat i skymundan för måsteläsningen. 

Den händer egentligen inte så mycket i boken, samtidigt som det händer massor. Toru Okada lever i Tokyo och hans katt är försvunnen. Sedan försvinner även hans fru. Han möter en mängd konstiga karaktärer så som folk som tagit namn från medelhavsöar eller kryddor. Han sitter på tunnelbanan och stirrar på folk, sitter i en brunn, läser brev, besöker kaféer och en hel del annat. Mellan varven kommer även historiska skildringar från andra världskriget och det japansk-inesiska kriget som berör. Folk blir flådda och zoodjur mördas. 

Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag tycker så mycket om Murakamis böcker. Kanske är det hans sätt att få småsaker att verka viktiga, kanske är det de otroligt konstiga saker som händer, kanske är det de grymma scenerna från kriget eller kanske en kombination av allt. Det är helt enkelt bara fantastiskt bra. 

Jag har följt med i P1:s bokcirkel där man under 5 veckors tid läst 150 sidor i veckan och det är otroligt roligt att lyssna på deras funderingar kring boken, så gör det du med!

Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Jag kom av mig i läsningen av denna på grund av mycket jobb och kom inte riktigt i fas igen. Men den är utläst och jag gillade den. Men eftersom den kändes som en börda mot slutet (har svårt att inte avsluta böcker) så gillade jag den mindre och mindre. MEN jag ska läsa Murakami igen - har du tips om vilken jag ska ta mig an näst så är jag tacksam!

    SvaraRadera
  2. Tess: Läst Norwegian Wood om du inte redan har gjort det. Kanske öven Sputnik älskling.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…