söndag 24 april 2011

Tio små negerpojkar - Agatha Christie

Tio människor isolerade på en ö. De dör en i taget i likhet med en barnramsa om tio små negerpojkar som en och en försvinner. Om ni inte har läst den så känner ni säkerligen i alla fall till den, någon närmare presentation behövs inte. 

Eftersom jag vet vad den kommer att handla om så antar jag, redan innan jag ens öppnat boken, att det är en av de tio som är mördaren. Jag tycker att det är oerhört osannolikt att alla de här människorna går på dessa brev de får från en okänd person och sedan åker ut till ön. Jag blir smått förbannad på karaktärerna när flera personer hittats döda och de ändå säger "undra vart han blev av" när ytterligare en försvunnit. I början verkar de inte det minsta berörda av att folk dött, vare sig det varit självmant eller inte. 

Men trots att jag vet att någon av dem är mördaren så vet jag trots allt inte vem. Jag tänker direkt att det är någon som iscensatt sin död och att denne då inte ska misstänkas av de som fortfarande är vid liv. Men vad gör det? Jag vet ju inte vem eller hur det gått till förrän på de sista sidorna. Och den där ramsan om de tio små negerpojkarna som blir en färre för varje vers skrämmer mig. Att den finns uppsatt på väggen känns helt absurt. Även de små negerpojkestatyerna som en och en försvinner är obehagliga. Och det blir spännande här och där, speciellt när de bara är 3-4 kvar så håller jag nästan andan när jag läser. 

Min första titel i min deckarutmaning som annonserades i gårdagens bloggstafett till världsbokdagen är avklarad. Jag är inte allt för irriterad eller förbannad, det var lagom underhållande utan krusiduller. Jag känner mig helt klart peppad att fortsätta läsa böcker inom genren. 

6 kommentarer:

  1. Den klassikern var det länge sedan jag läste! Kanske hamnar i sommarläsningshögen.

    SvaraRadera
  2. Eva: Ja jag har tidigare endast läst Dolken från Tunis, nu sneglar mina tankar lite åt Mordet på Orientexpressen :)

    SvaraRadera
  3. En klassiker som fått byta namn...

    SvaraRadera
  4. Hannele: Ja egentligen är det svenska namnet konstigt från början eftersom den heter "And then they were none" i original. Men jag läste en gammal utgåva lånad på biblioteket så den fik heta så i mitt inlägg :)

    SvaraRadera
  5. Läste boken för länge sedan och har sett en filmatisering. Kommer ihåg ett bi som envist surrade mot ett fönster.

    SvaraRadera
  6. mimmi: Ja jag undrade just om de inte fanns en filmatisering :) Ja det är med ett bi i en av verserna i ramsan...

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...