Fortsätt till huvudinnehåll

Tio små negerpojkar - Agatha Christie

Tio människor isolerade på en ö. De dör en i taget i likhet med en barnramsa om tio små negerpojkar som en och en försvinner. Om ni inte har läst den så känner ni säkerligen i alla fall till den, någon närmare presentation behövs inte. 

Eftersom jag vet vad den kommer att handla om så antar jag, redan innan jag ens öppnat boken, att det är en av de tio som är mördaren. Jag tycker att det är oerhört osannolikt att alla de här människorna går på dessa brev de får från en okänd person och sedan åker ut till ön. Jag blir smått förbannad på karaktärerna när flera personer hittats döda och de ändå säger "undra vart han blev av" när ytterligare en försvunnit. I början verkar de inte det minsta berörda av att folk dött, vare sig det varit självmant eller inte. 

Men trots att jag vet att någon av dem är mördaren så vet jag trots allt inte vem. Jag tänker direkt att det är någon som iscensatt sin död och att denne då inte ska misstänkas av de som fortfarande är vid liv. Men vad gör det? Jag vet ju inte vem eller hur det gått till förrän på de sista sidorna. Och den där ramsan om de tio små negerpojkarna som blir en färre för varje vers skrämmer mig. Att den finns uppsatt på väggen känns helt absurt. Även de små negerpojkestatyerna som en och en försvinner är obehagliga. Och det blir spännande här och där, speciellt när de bara är 3-4 kvar så håller jag nästan andan när jag läser. 

Min första titel i min deckarutmaning som annonserades i gårdagens bloggstafett till världsbokdagen är avklarad. Jag är inte allt för irriterad eller förbannad, det var lagom underhållande utan krusiduller. Jag känner mig helt klart peppad att fortsätta läsa böcker inom genren. 

Kommentarer

  1. Den klassikern var det länge sedan jag läste! Kanske hamnar i sommarläsningshögen.

    SvaraRadera
  2. Eva: Ja jag har tidigare endast läst Dolken från Tunis, nu sneglar mina tankar lite åt Mordet på Orientexpressen :)

    SvaraRadera
  3. En klassiker som fått byta namn...

    SvaraRadera
  4. Hannele: Ja egentligen är det svenska namnet konstigt från början eftersom den heter "And then they were none" i original. Men jag läste en gammal utgåva lånad på biblioteket så den fik heta så i mitt inlägg :)

    SvaraRadera
  5. Läste boken för länge sedan och har sett en filmatisering. Kommer ihåg ett bi som envist surrade mot ett fönster.

    SvaraRadera
  6. mimmi: Ja jag undrade just om de inte fanns en filmatisering :) Ja det är med ett bi i en av verserna i ramsan...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.