Fortsätt till huvudinnehåll

Tio små negerpojkar - Agatha Christie

Tio människor isolerade på en ö. De dör en i taget i likhet med en barnramsa om tio små negerpojkar som en och en försvinner. Om ni inte har läst den så känner ni säkerligen i alla fall till den, någon närmare presentation behövs inte. 

Eftersom jag vet vad den kommer att handla om så antar jag, redan innan jag ens öppnat boken, att det är en av de tio som är mördaren. Jag tycker att det är oerhört osannolikt att alla de här människorna går på dessa brev de får från en okänd person och sedan åker ut till ön. Jag blir smått förbannad på karaktärerna när flera personer hittats döda och de ändå säger "undra vart han blev av" när ytterligare en försvunnit. I början verkar de inte det minsta berörda av att folk dött, vare sig det varit självmant eller inte. 

Men trots att jag vet att någon av dem är mördaren så vet jag trots allt inte vem. Jag tänker direkt att det är någon som iscensatt sin död och att denne då inte ska misstänkas av de som fortfarande är vid liv. Men vad gör det? Jag vet ju inte vem eller hur det gått till förrän på de sista sidorna. Och den där ramsan om de tio små negerpojkarna som blir en färre för varje vers skrämmer mig. Att den finns uppsatt på väggen känns helt absurt. Även de små negerpojkestatyerna som en och en försvinner är obehagliga. Och det blir spännande här och där, speciellt när de bara är 3-4 kvar så håller jag nästan andan när jag läser. 

Min första titel i min deckarutmaning som annonserades i gårdagens bloggstafett till världsbokdagen är avklarad. Jag är inte allt för irriterad eller förbannad, det var lagom underhållande utan krusiduller. Jag känner mig helt klart peppad att fortsätta läsa böcker inom genren. 

Kommentarer

  1. Den klassikern var det länge sedan jag läste! Kanske hamnar i sommarläsningshögen.

    SvaraRadera
  2. Eva: Ja jag har tidigare endast läst Dolken från Tunis, nu sneglar mina tankar lite åt Mordet på Orientexpressen :)

    SvaraRadera
  3. En klassiker som fått byta namn...

    SvaraRadera
  4. Hannele: Ja egentligen är det svenska namnet konstigt från början eftersom den heter "And then they were none" i original. Men jag läste en gammal utgåva lånad på biblioteket så den fik heta så i mitt inlägg :)

    SvaraRadera
  5. Läste boken för länge sedan och har sett en filmatisering. Kommer ihåg ett bi som envist surrade mot ett fönster.

    SvaraRadera
  6. mimmi: Ja jag undrade just om de inte fanns en filmatisering :) Ja det är med ett bi i en av verserna i ramsan...

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…