Fortsätt till huvudinnehåll

Aldrig två gånger - Wislawa Szymbroska

Allt mitt tjat om att man inte kan läsa översatt lyrik, och så ger jag mig på en polsk diktskrivande nobelpristagerska? Jag tänker mig att dikter som inte är bundna till en form borde vara enklare att översätta. Sonetter och hexameter känns krystat men berättelser med ojämn högermarginal, som Torgny Lindgren kallar det, borde väl gå enklare om det inte måste rimma eller om rytmen inte måste vara på ett visst sätt? Men det är ju självklart fortfarande en tolkning. 

1996 års nobelpristagerska i Litteratur valdes med följande motivring:

 ”för en poesi som med ironisk precision låter det historiska och biologiska sammanhanget träda fram i fragment av mänsklig verklighet”.

Och jag är beredd att hålla med om den motiveringen men vill även tillägga att hon skriver med en lätt ton, en varm känsla och med ett filosofiskt djup. Vissa dikter handlar om kärlek och dess bekymmer medan andra handlar om djur. Av någon anledning tycker jag om flera av de som handlar om just djur, som den här:

Lovrod till att ha en lång
uppfattning om sig själv

Ormvråken har ingenting att förebrå sig. 
Skrupler är den svarta pantern främmande. 
Pirayan tvekar inte om riktigheten i sitt handlande. 
Skallerormen godkänner sig själv utan invändning. 

En självkritisk sjakal existerar inte. 
Gräshoppan, krokodilen, trikinen och bromsen
lever som de lever och är nöjda med det. 

Hundra kilo väger späckhuggarens hjärta
men ur en annan synpunkt är det lätt. 

Ingenting är mer djuriskt 
än rent samvete
på Solens tredje planet. 

Jag får genast dåligt samvete över att vara en töntig och gnällig människa. Och det får jag dessutom utan att läsa den på polska. 

Kommentarer

  1. Jag har en diktsamling av Szymborska i bokhyllan, och nu känner jag lust att plocka fram den. Vilken bra dikt du valt ut! Jag föredrar också att läsa på originalspråk, men när man läser "ormvrÅk" - "förebrÅ" och "SJälvkritisk" - "SJakal" så känner åtminstone jag att översättaren verkar arbetat hårt för att göra en god översättning. Tack för dikten!

    SvaraRadera
  2. Jenny: självklart har översättaren kliat sig rejält i huvudet under översättandet, Det känns bara så befriande att det inte känns alls krystat. Tack själv!

    SvaraRadera
  3. Szymborska är en favorit. Man lär missa mycket om bara lyrik på originalspråk ska läsas, men visst är det att föredra.

    SvaraRadera
  4. O: Ja självklart är det så. Man kan ju inte alla världens språk så man får ta vad man kan och njuta av det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…