tisdag 25 januari 2011

Låt de gamla drömmarna dö - John Ajvide Lindqvist

En ny bok av John Ajvide Lindqvist är alltid efterlängtad och Låt de gamla drömmarna dö är inget undantag. Dock blir man lite lätt paff när man öppnar den här boken då den inte innehåller enbart skräck, utan ett hopkok av allt möjligt som Ajvide skrivit sedan han började sin författarbana. 

Förordet är lovande, Ajvide går igenom varje del var för sig för att förklara vad var och en av delarna gör i den här novellsamlingen. Det knyter på något sätt ihop de vitt skilda berättelserna som komma skall. 

Den första delen är ett manus från ett sommarprogram i P1 från 2006. Jag tycker att det är fantastiskt roligt att läsa om Ajvides inträdesprov till Svensk magisk cirkel och om hans ståupp-karriär. Han berättar på ett så fantastiskt roligt sätt som visar att han har potential även utanför skräckgenren. Det samma gäller delen som heter Extramaterial I, Andra texter där vi får ta del av ett hopkok av recensioner, tidningsartiklar och dylikt. 

Den största, och kanske mest intressanta, delen av boken är novellerna. Den längsta, Tindalos, är en följetong från DN där en kvinna konfronteras av en skräck hon levt med enda sedan en tragisk händelse i sin barndom. En annan som jag finner intressant är metanovellen, Ansiktsburk (skriven för Göteborgs filmfestival), där en påhittad berättare skriver om sina upplevelser av en John Ajvide Lindqvist som är ytterst obehaglig att ha med att göra. Jag är imponerad av att Ajvide kunnat gå utanför sig själv på det här viset och totalt trashat sig själv med en smått psykotisk framställning. Och så har vi titelnovellen, Låt de gamla drömmarna dö, som är en efterlängtad fortsättning på Låt den rätte komma in som hade ett helt öppet slut. Novellen berättas utifrån en helt ny person som bor i Blackeberg och blir nära vän med en polis som var involverad i utredningen av badhusincidenten och hennes man som hon träffade i ett förhör då denne klippte Oskars biljett på tåget bort från Stockholm. Vi får små glimtar ur utredningen men fokus ligger på de tre karaktärerna ovan. Det är en briljant och lagom avslöjande fortsättning som utspelar sig långt senare. Det tillkommer flera korta noveller utöver dessa tre favoriter, vissa berör och andra inte, men det är väl så det är med novellsamlingar, man kan inte gilla allt?

Extramaterial II Reuter & Skoog har jag dock inte mycket till övers för, mest för att jag aldrig har sett serien och inte riktigt kan sätta mig in i karaktärerna och sketcherna. För en som är ett hängivet fan av serien kan jag tänka mig att dessa texter är riktiga guldkorn. 

Det är otroligt svårt att recensera en så här spretig novellsamling, på gott och ont. Är du en Ajvide-nybörjare ska du inte ens snegla på den här boken utan ta dig an någon av romanerna, Låt den rätte komma in, Hanteringen av odöda eller Lilla Stjärna. Har du läst någon bok och tyckt att det var okej? Läs några till och se om du blir mer frälst. Risken blir annars att du ser på boken så som jag såg på Extramaterial II, det finns inget att relatera till. Har du däremot läst allt Ajvide har läst och älskat det, då är det här boken för dig för det är Ajvidenörderi på hög nivå. För visst vill vi frälsta läsa om hans resa till Nya Zeeland på jakt efter inspelningsplatser för Sagan om ringen-böckerna? Det vill i alla fall jag! Men för er frälsta som inte är så intresserade så finns det intressant information om kommande boksläpp i förordet, så håll ut!

2 kommentarer:

  1. Tiggde in den till mitt bibliotek här om dagen. Jag står som nr 1 i kön. Snart skall jag läsa den!

    SvaraRadera
  2. Monika: Ja men det är rätt, man ska nyttja biblioteken till fullo!

    SvaraRadera