Fortsätt till huvudinnehåll

Litteraturvetarskola del 10 "Tid"

En litterär text existerar på minst tre tidsplan:

- Som ett verk i författarens tid
- Som ett föremål som bevaras över tid
- Som ständigt pågående läsprojekt

en episk berättelse handlar dessutom om tid, den startas, pågår och avslutas. 

Det finns flera olika sätt att analysera tid i en roman eller novell. Texter kan handla om eller tematisera tid. Tex i Fröken Smillas känsla för snö jämförs den moderna civilisationens tidsbegrepp med eskimåernas. 

En annan tidsaspekt är den tid som förflyter i historien, alltså tiden mellan den första och den sista händelsen i kronlogisk ordning. Detta kallas för den berättade tiden och variationsmöjligheterna här är oändliga. En berättelse kan sträcka sig över 24 timmar eller ett år och tidsuppfattningen kan förvrängas med parallellhandlingar osv. 

Man kan även urskilja ett slags tid i texten som en aspekt. Den är något mer konkret och innebär hur lång tid det tar för en läsare att läsa/ berättare att berätta. Detta mäts i antal rader och sidor. När vi sätter den förra aspekten i relation med den här, alltså tiden i historien vs. textens tid kan vi studera ordning, varaktighet och frekvens. 

Ordning ger oss svar på frågan när. Man studerar alltså händelsernas ordning i texten och deras plats i kronologin. En författare kan börja från början och skriva i kronologisk ordning fram till slutet (tex krönika), då överensstämmer historiens och textens tid. Detta är dock, som ni säkert förstår, inte så vanligt i romanvärlden. Laborerande med ordningen kan ske på två sätt:

1. En händelse i historien omtalas i texten efter att en senare händelse i historien redan berättats. Ett exempel är Illiaden där vi inledningsvis får läsa om händelser som utspelar sig 10 år in i det Trojanska kriget och därefter gå tillbaka i tiden för att förstå anledningarna till dessa händelser. Berättelsen inleds in-medias-res (mitt i ett skeende) och med hjälp av tillbakablickar, eller på litteraturspråk analepser, får vi ta del av tidigare händelser. 

2. En händelse i historien placeras på ett sådant sätt att den omtalas före vissa andra händelser som kronologiskt föregår den omtalade händelsen. Alltså en slags förebådande med en glimt av framtiden, på litteraturpsråk kallade prolepser, som inte är i närheten av lika vanliga som analepser. 

Ett annat sätt att se till ordningen i texten är att dela upp tiden i subjektiv och objektiv tid. Den subjektiva innebär tiden som människan upplever den och den objektiva är som samhället upplever den,alltså med kalendrar, klockor osv. Man kan även kalla detta för upplevelsetid och officiell tid. 

Om vi studerar varaktighet får vi svar på frågan hur länge. Då jämförs den tidsrymd som förflyter i texten (sidor och rader) med den som förflyter i historien. Alltså ett mått på hastighet och tempo. Hastigheten är sällan konstant, ibland berättas det ingående om en händelse som utspelar sig på några minuter på flera sidor medan en senare händelse på flera timmar kan berättas med en enda mening. 

Variationerna som ger upphov till textens rytm kan delas upp i fyra slag:

Ellips - representerar den högsta hastigheten, den tid i historien som inte ens omtalas i texten. 
Summering - ett skeende i historien summeras på kortare tid i texten än vad den egentligen utspelar sig i       historien
Scen - tiden i texten och historien sammanfaller
Paus - ger sken av att det inte förflyter någon tid alls i historien även om det gör det. Typiska exempel på pauser är beskrivningar av föremål i den fiktiva verkligheten.

Frekvens, slutligen, svarar på frågan hur ofta. Man relaterar hur ofta något händer i historien till hur många gånger det nämns i texten. Vanligtvis omtalas det en gång som händer en gång, så kallas singulativ frekvens. Det händer dock att en händelse som sker en gång i historien omtalas flera gånger i texten, så kallad repetitiv frekvens. Det används ofta för att peka ut något i texten som är extraviktigt för historien. Självklart kan även en händelse som sker flera gånger nämnas en gång,det kallas iterativ frekvens. 

Hemläxa:
1. Kommer du på någon roman eller novell som handlar om eller tematiserar tid?
2. Kommer du på någon historia som är berättad i kronologisk ordning?
3. Fundera kring ordning i den bok du läser/just läst. Finns det analepser och/eller prolepser? Kan du urskilja den subjektiva och objektiva tiden?
4. Fundera kring varaktighet i den bok du läser/just läst. Hittar du olika hastigheter i texten? Hittar du exempel på ellipser, summeringar, scener och pauser?
5. Fundera kring frekvens i en bok du läser/just läst. Hittar du exempel på singulativ, repetitiv och/eller iterativ frekvens?

All info tagen från Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson, Epikanalys, en introduktion, Studentlitteratur, 1999

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.