Fortsätt till huvudinnehåll

Ingen fara - Selma Mahlknecht

Romanen Ingen fara av den unga tyskspråkiga debutanten Selma Mahlknecht inleds med två kvinnor, Sandy och Bess, som på något sätt verkar gå om varandra. Vi får veta att dessa båda är systrar men inte mycket mer än så, till att börja med. 

Ärligt talat förstår jag ingenting, på ett bra sätt. Något är konstigt, men vad? Vi får möta ett flertal olika karaktärer, men hur hör de ihop? En jag-berättare framträder utöver Sandy och Bess men befinner sig i en helt annan tid. Hur hänger det ihop? Läsaren får ta del av en bit i taget och till slut faller alla pusselbitar på plats. 

Mahlknecht har med hjälp av en kvick dialog, kursiverade stycken som ska vara tankar samt brevform (sms, brev, små lappar) ett högt tempo utan en massa brödtext om miljöbeskrivningar och dylikt. Det blir lagom fragmentariskt för den här typen av pusselbitsberättelse. 

Jag tycker om sättet romanen är berättad på. Jag kommer mitt in i något och tänker "vad är det här...?" men får sedan den ena aha-upplevelsen efter den andra. Och jag känner att en omläsning nästan är nödvändig för att andra rundan se alla dessa ledtrådar i ljuset av att jag vet precis vad som händer. Det är en mörk och bitvis obehaglig historia med invecklade familjeförhållanden, för att inte säga allt för mycket. Vissa av avslöjandena har man dock listat ut så när de väl berättas känns det kanske lite onödigt, även om man in i det sista önskat att det inte är som man tror.  

Jag tyckte mycket om boken, men det blev lite snopet på sluttampen. Jag hade väntat mig mer av nutidshistorien men i den har det egentligen inte hänt så mycket. De flesta avslöjanden sker i dåtidsberättelsen. Det blev liksom ingen direkt gemensam slutpunkt för de båda historierna på något sätt. Men helt klart läsvärd och bådar gott inför kommande utgivning av Mahlknecht. 

Kommentarer

  1. oj, detta lät väldigt lovande! jag skriver genast upp boken på min vill-läsa-lista. :)

    SvaraRadera
  2. Jessica: Ja den går snabbt att läsa så man har ju inget att förlora =)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.