Fortsätt till huvudinnehåll

Ingen fara - Selma Mahlknecht

Romanen Ingen fara av den unga tyskspråkiga debutanten Selma Mahlknecht inleds med två kvinnor, Sandy och Bess, som på något sätt verkar gå om varandra. Vi får veta att dessa båda är systrar men inte mycket mer än så, till att börja med. 

Ärligt talat förstår jag ingenting, på ett bra sätt. Något är konstigt, men vad? Vi får möta ett flertal olika karaktärer, men hur hör de ihop? En jag-berättare framträder utöver Sandy och Bess men befinner sig i en helt annan tid. Hur hänger det ihop? Läsaren får ta del av en bit i taget och till slut faller alla pusselbitar på plats. 

Mahlknecht har med hjälp av en kvick dialog, kursiverade stycken som ska vara tankar samt brevform (sms, brev, små lappar) ett högt tempo utan en massa brödtext om miljöbeskrivningar och dylikt. Det blir lagom fragmentariskt för den här typen av pusselbitsberättelse. 

Jag tycker om sättet romanen är berättad på. Jag kommer mitt in i något och tänker "vad är det här...?" men får sedan den ena aha-upplevelsen efter den andra. Och jag känner att en omläsning nästan är nödvändig för att andra rundan se alla dessa ledtrådar i ljuset av att jag vet precis vad som händer. Det är en mörk och bitvis obehaglig historia med invecklade familjeförhållanden, för att inte säga allt för mycket. Vissa av avslöjandena har man dock listat ut så när de väl berättas känns det kanske lite onödigt, även om man in i det sista önskat att det inte är som man tror.  

Jag tyckte mycket om boken, men det blev lite snopet på sluttampen. Jag hade väntat mig mer av nutidshistorien men i den har det egentligen inte hänt så mycket. De flesta avslöjanden sker i dåtidsberättelsen. Det blev liksom ingen direkt gemensam slutpunkt för de båda historierna på något sätt. Men helt klart läsvärd och bådar gott inför kommande utgivning av Mahlknecht. 

Kommentarer

  1. oj, detta lät väldigt lovande! jag skriver genast upp boken på min vill-läsa-lista. :)

    SvaraRadera
  2. Jessica: Ja den går snabbt att läsa så man har ju inget att förlora =)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…