Fortsätt till huvudinnehåll

Världslitteratur

När jag för några år sedan läste litteraturvetenskap på högskolan var tempot oerhört högt. Under B-kursen läste vi 2 romaner i veckan samt facklitteratur därefter. Det var oftast inte någon trevlig läsupplevelse då det var stressat samtidigt som vi hela tiden tvingades vara uppmärksamma på eventuella svar på seminarieuppgifterna. Att jag sedan läste barn- och ungdomslitteratur utöver detta och hade som mest 7 romaner att läsa under en vecka gjorde inte saken lättare. Ska jag vara helt ärlig så finns det böcker som jag inte minns något av och böcker som jag blandar ihop med andra böcker som lästes samtidigt.

Två saker kommer jag dock ihåg väldigt tydligt. Det första var den fantastiska upptäckten av att Dostojevskijs "Brott och straff" inte alls är svår utan bara otroligt bra. Det ledde även till upptäckten av att ryska 1800-tals författare är fantastiskt bra plus att jag lärde mig stava till flera av deras namn.

Det andra var när vi under genuskursen på C-nivå läste Toni Morrisons "Beloved". Den är ganska tung och intensiv men trots detta läste jag 100 sidor i sträck. Det som då slog mig var att jag aldrig under mitt drygt 20-åriga liv läst en bok som enbart handlat om svarta. Alla böcker jag någonsin läst har handlat om vita och möjligtvis haft någon mörkhyad biroll. Stepen Kings "Gröna milen" har en lite smått efterbliven svart kille i en av de större rollerna, en arbetare på en vit familjs gård. Conrads "Mörkrets Hjärta" Handlar i och för sig mycket om svarta, men de är mer ett galet exotiskt folk i den nya världen som vita kommer för att erövra. De kallas även för negrer i texten. Och så vidare och så vidare. Samma sak gäller naturligtvis världens övriga folkslag.

Efter den här insikten har jag varit otroligt medveten om mångfald i litteraturen och hängett mig allt mer åt världslitteratur. Zadie Smith skriver om mörkhyade i "Vita tänder" och "Om skönhet". Guillermo Arriaga skriver om mexikaners machokultur i "En svag doft av död". Rajaa Alsanea skapade skandalrubriker med sin saudiarabiska variant av sex and the city "Flickorna från Riuadh". Och så vidare och så vidare.

I en modern värld där man kan flyga till andra sidan jordklotet på mindre än ett dygn borde man även ta del av världslitteraturen för att få en så omfattande läsupplevese som möjligt, eller?

Kommentarer

  1. Jag har läst om svarta tanter som dricker te

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…