fredag 16 juli 2010

Världslitteratur

När jag för några år sedan läste litteraturvetenskap på högskolan var tempot oerhört högt. Under B-kursen läste vi 2 romaner i veckan samt facklitteratur därefter. Det var oftast inte någon trevlig läsupplevelse då det var stressat samtidigt som vi hela tiden tvingades vara uppmärksamma på eventuella svar på seminarieuppgifterna. Att jag sedan läste barn- och ungdomslitteratur utöver detta och hade som mest 7 romaner att läsa under en vecka gjorde inte saken lättare. Ska jag vara helt ärlig så finns det böcker som jag inte minns något av och böcker som jag blandar ihop med andra böcker som lästes samtidigt.

Två saker kommer jag dock ihåg väldigt tydligt. Det första var den fantastiska upptäckten av att Dostojevskijs "Brott och straff" inte alls är svår utan bara otroligt bra. Det ledde även till upptäckten av att ryska 1800-tals författare är fantastiskt bra plus att jag lärde mig stava till flera av deras namn.

Det andra var när vi under genuskursen på C-nivå läste Toni Morrisons "Beloved". Den är ganska tung och intensiv men trots detta läste jag 100 sidor i sträck. Det som då slog mig var att jag aldrig under mitt drygt 20-åriga liv läst en bok som enbart handlat om svarta. Alla böcker jag någonsin läst har handlat om vita och möjligtvis haft någon mörkhyad biroll. Stepen Kings "Gröna milen" har en lite smått efterbliven svart kille i en av de större rollerna, en arbetare på en vit familjs gård. Conrads "Mörkrets Hjärta" Handlar i och för sig mycket om svarta, men de är mer ett galet exotiskt folk i den nya världen som vita kommer för att erövra. De kallas även för negrer i texten. Och så vidare och så vidare. Samma sak gäller naturligtvis världens övriga folkslag.

Efter den här insikten har jag varit otroligt medveten om mångfald i litteraturen och hängett mig allt mer åt världslitteratur. Zadie Smith skriver om mörkhyade i "Vita tänder" och "Om skönhet". Guillermo Arriaga skriver om mexikaners machokultur i "En svag doft av död". Rajaa Alsanea skapade skandalrubriker med sin saudiarabiska variant av sex and the city "Flickorna från Riuadh". Och så vidare och så vidare.

I en modern värld där man kan flyga till andra sidan jordklotet på mindre än ett dygn borde man även ta del av världslitteraturen för att få en så omfattande läsupplevese som möjligt, eller?

6 kommentarer:

  1. Jag har läst om svarta tanter som dricker te

    SvaraRadera