Fortsätt till huvudinnehåll

Yarden - Kristian Lundberg

Undertiteln till Kristian Lundbergs otroligt uppmärksammade verk Yarden är: "En berättelse" och det är just vad det är. Rätt och slätt en berättelse. Den har inte direkt någon början eller slut, den har inte någon spännande intrig, den har inget moraliskt budskap. Lundbergberättar rakt upp och ner om sin tillvaro, om sitt jobb på yarden, om sin mammas sjukdom, om hans krystade relation till sin bror som bytt upp sig en klass, om sonen som inte riktigt kan greppa hur bra han faktiskt har det. 

Lundberg har på något sätt byggt upp boken samtidigt som han skriver den, han berättar hur han skriver några rader åt gången för det är allt han hinner, och han skriver om hur han blir refuserad, om hur han funderar på sitt förflutna. Den är inte skriven i efterhand, som biografier väl oftast är, utan han berättar i sitt nu. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka "Åh, hoppas han får ge ut sin bok, hoppas!" och så inser jag att det har han ju, för det är ju den jag har i mina händer (eller öron rättare sagt). Det här fascinerar mig så till den milda grad att jag faktiskt vill lyssna på den en gång till och jag tror seriöst att jag kommer tänka precis likadant en gång till. 

Men nog om formen, han har så klart ett fantastiskt språk som gör att biltvätt och haschrökning låter som poesi. Han skildrar en tillvaro som jag tror många fruktar, en hopplös och mörk tillvaro. En tillvaro där man lever för dagen, köper en enkelbiljett på bussen för att man inte har råd med busskort trots att det är billigare i längden, en tillvaro där man måste välja mellan att äta lunch och att sonen ska få något han behöver. Lundberg ger en röst åt en tillvaro som jag tror att många invandrare lever i, de får ju de sämsta jobben eftersom de inte klarar språket. De får slavlöner för att de inte kan hävda sig. De kanske tvingas till kriminalitet för att klara sig. 

Jag vill säga åt alla att köpa hans bok, så att han slipper arbeta på yarden och i stället får tid till att skriva. Men frågan är om det kan vara så att den här boken blivit så bra eftersom han skrivit den just när han är mitt uppe i den? 

Köp boken här eller här







Kommentarer

  1. Kristian Lundberg ska bli sommarläsning hos mig. Tror jag ska läsa den här och Och allt ska vara kärlek parallellt.

    SvaraRadera
  2. Anna: Oj, ja det blir ju lite spännande :) jag ska ge mig på den snart också tror jag.

    SvaraRadera
  3. Jag tyckte också verkligen om denna boken. Även jag lyssnade på den och kanske är det t o m så att hans härliga skånska och ärliga sätt att läsa den lägger till en dimension till upplevelsen(?)

    Angående Och allt ska vara kärlek så upplevde jag att den i stora delar var en upprepning av Yarden och därför tyvärr inte lika bra.

    SvaraRadera
  4. Vicky: Jag glömde ju helt att nämna att det är han själv som läser, det ger helt klart en extra dimension! Dock var inte skånskan allt för framträdande :)

    Jag får vänta lite med hans nya bok då, så man inte har denna i allt för färskt minne. Jag har hört samma sak från många.

    SvaraRadera
  5. Tänkt så olika det kan vara - jag gillade inte Yarden alls!

    Jag ställer en fråga till alla som varit med i den nordiska utmaningen hos Dantes bibliotek:

    http://vastmanbok.blogspot.se/2012/05/fraga-flytta-den-nordiska-utmaningen.html

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…