Fortsätt till huvudinnehåll

Stockholm i mitt hjärta


En biografi om Hjalmar Söderberg, en scifibok och en bilderbok om älvor. Kan de ha något gemensamt? Ja, alla skildrar Stockholm.
Stockholm som gestalt i litteraturen ska det nu handla om. Jesper Högström, som skrivit biografin, är från Skåne och kommer alltid vara skpning. Han staden Stockholm utifrånich ser en fördel i det.  Mårten Sandén är förvisso född i Stockholm men bodde i södra Sverige i många år. Han har dock alltid haft Stockholm med sig och känner nu att han flyttat hem. Henrik Fexeus ör från Örebro, ganska mära den stora staden, men ändå för långt bort för att bli annat än mytisk.
Söderberg, Strindberg och Fogelström ör alla stora Stockholmsskildrare. Enligt Högström önskade Hjalmar Söderberg skildra Stockholm så som de stora stadsskildrarna skrivit om Paris, Köpenhamn osv. Även om Söderberg skildrar Stockholm väldigt realistisk så är det ändå en litterär gestaltning.
Hur är man nyskapande i en Stockholmsskildring idag? Sandén är nyfiken på det hemliga Stockholm, han går ofta på platser och undrar hur det var förr. Det är väldigt tacksamt att drömma sig tillbaka i Stockholm. I hans Skorstensbarnen skildrar han staden från ovan, från hustaken. Han älskade dessutom höjder som barn, han ville fånga frihetskänslan.
I Fexeus bok De förlorade skildras underjorden. Det var inget självändamål att skriva om Stockholm men han insåg så att det ändå är Stockholm som fanns runt honom. Han är otroligt intresserad av hemliga tunnlar och märkliga luckor runt om i stan.
Stockholm är Sveriges mest litterärt gestaltade stad. Till skillnad från naturen är staden konstruerad av människor, den har inte kommit till av sig själv. Allt i staden har en berättelse bakom, därav är staden så intressant att skriva om menar Sandén.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo