Fortsätt till huvudinnehåll

Ett intressant berättarperspektiv räcker inte.

Stopptid - Juli Zeh

Sven har lämnat Tyskland för ett liv som dykinstruktör på Lanzarote tillsammans med flickvännen Antje. Rika tyskar kommer till ön för att dyka i det speciella landskapet och när skådespelerskan Jola kommer dit, för att öva inför en audition, tillsammans med författaren Theo ställs allt på sin ände. Theo verkar vara ett riktigt svin mot Jola och Sven blir allt mer intresserad av Jola. Det är som upplagt för att sluta i katastrof. 

Jag blir inte riktigt klok på den här boken. Det känns väldigt klyschigt med Lanzarote som lyxig semesterort och en skådespelerska som desperat försöker klamra sig fast vid en skådespelarkarriär och dessutom en författare med skrivkramp. För att inte tala om karaktärerna i sig, de är så otroligt osympatiska allihop att jag inte vill känna med någon av dem. Thrillermomenten är lite spännande, lite oväntat men kanske inte direkt något unikt. Det är helt enkelt för mig en ganska tråkig bok. Men det jag verkligen tycker om, och som för mig lyfter hela boken, är berättarperspektivet. Det växlar mellan att Sven är fokalisator i berättelsens nutid varvat med Jolas dagbok, och de två berättelserna skiljer sig åt till den grad att man verkligen inte vet vad som är sant. Det är lite i stil med Gillian Flynns Gone Girl eller som TV-serien The Affair. Jag har dock väldigt svårt för berättelser där jag inte tycker om någon av karaktärerna så det håller inte riktigt för min del, även om jag förstår att detta är fullt medvetet från författarens sida. 

Boken finns att lyssna på via Sveriges Radios Radioföljetong i 21 avsnitt tillgängliga till och med 9 januari 2015 i uppläsning av Björn Kjellman. 

Köp boken här eller här. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo