Fortsätt till huvudinnehåll

Den inte längre så hemliga historien

Den hemliga historien - Donna Tarrt

Bunny är död, har varit död i flera veckor. Hans kropp hittas när det töar och hans vänner ligger pyrt till om inte deras plan fungerar. Långt tidigare har Richard börjat på Hampden, valt grekiska som huvudämne, blivit vän med Francis, Henry, tvillingarna Charles och Camilla samt Bunny. De lever ett ganska hårt studentliv med fester och droger, i lyx och flärd, tills allt en dag går väldigt väldigt snett. En desperat jakt efter frigörelse tar form som enbart kan sluta i katastrof.

När jag började läsa Den hemliga historien kände jag av någon anledning igen mig men kunde inte sätta fingret på vad det var. Men när Bunny refererar till berättaren Richard som "gamle gosse" kommer jag så klart på det, det är en referens till Den store Gatsby, Bunny som Gatsby och Richard som Nick. En stund in i boken läser Richard Den store Gatsby, som är hans favoritbok, och referensen är solklar. När det sedan börjar gå utför, med start då Richard ligger sjuk i ett oisolerat rum mitt i vintern, börjar jag tänka på Dostojevskijs Brott och straff. När katastrofen är ett faktum lider alla huvudpersoner av Raskolnikovs kval från hans mord av pantlånerskan. Det finns även uttalade referenser till Dostojevkij i texten, så även till andra ryssar som Tolstoj och fler storverk därtill. Det känns som om Tarrts debut är en lång kavalkad av referenser, hennes eget hopkok av bra litteratur i ett nytt format. Jag älskar både Brott och straff och Den store Gatsby och jag älskar referenser och intertexter så för mig är det definitivt inte ett problem men det var nog inte vad jag hade väntat mig.

Den här boken är också väldigt lång kanske till och med för lång. Första halvan av boken känns ibland som en transportsträcka men den måste ändå vara där för att bygga upp vad som komma skall så det är lite pest eller kolera för mig. Intrigen trissas hela tiden upp och är ibland sådär olidligt spännande så att man bara måste läsa tills det hemska är över men jag kan tycka att allt drickande, knarkande och festande kan bli lite väl mycket ibland.  

Den här boken har nu 22 år på nacken men den håller så klart utmärkt än idag. Visst, de går ut för att hitta en telefon att ringa ifrån och de skriver på skrivmaskiner, men det var så det var. Dock kan jag känna att gruppens aktiviteter ute i skogen och den att lockelsen av grekiska språket känns lite fåniga, men det kanske de även gjorde på den tiden? Jag tycker i alla fall att det drar ner upplevelsen ganska rejält. Och den är för lång, alldeles för lång. Mn jag är mycket nöjd med att slutligen ha läst den, tror dock det kommer dröja innan jag orkar ge mig på nästa Tartt-bok.

Köp boken här eller här, som e-bok här eller här. 



Kommentarer

  1. Lyrans Noblesser7 juli 2014 09:22

    Jag har kommit halvvägs och håller verkligen med om att den är för lång. Jag hade nog tyckt att den var bättre för 20 år sedan.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo