Fortsätt till huvudinnehåll

Vem bestämmer vilken litteratur som ska sparas?


Foto: SCANPIX
 I vår tid har många böcker en otroligt kort livslängd, det kommer ut så mycket att bokhandlarna inte kan ha kvar allt och tryckerierna kan inte trycka allt. En tio år gammal bok kan vara till synes omöjlig att få tag på men det går allt som oftast att göra. Biblioteken gör ett fantastiskt jobb i att se till så att utbudet är så stort som möjligt, antikvariat lika så. Det händer sällan att en titel jag vill läsa inte finns på biblioteket eller till exempel bokbörsen. Med e-boken på uppgång kan det också innebära mer tillgänglighet, även om det är en kostsam process att digitalisera redan utgivna böcker. Kontentan är att litteraturen finns alltid kvar, i en eller annan form, men så har det inte alltid varit.

I dag, den 10 maj 2013, är det exakt 80 år sedan det stora bokbålet i Berlin. Goebbels ropade med avsmak upp författarnas namn vars böcker allt eftersom slängdes på den gigantiska elden.  På listan över böcker som ska brännas står författare som Ernest Hemingway, Jack London, Sigmund Freud och Karl Marx, alla namn vi väl känner till idag, men tyvärr består listan även av namn vi aldrig har hört talas om. Vissa författare har helt enkelt försvunnit från historien tack vare bokbål som det i Berlin den 10 maj 1933.

Även om det finns vissa stollar som fortfarande får för sig att bränna viss typ av litteratur på bål så tror jag att det är väldigt svårt att utplåna en bok, och ännu mindre ett helt författarskap, idag. Tekniken gör det möjligt att skydda sig från det, kanske både på gott och ont. Kanske något att fundera över nästa gång man suckar över en bok man inte hittar i sin nätbokhandel utan måste söka på annat håll.

Läs även Ola Larsmos artikel om bokbålet i DN.

Kommentarer

  1. Hanneles bokparadis11 maj 2013 09:41

    Intressant fråga. Biblioteken rensar det som inte är populärt för tillfället.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo