Fortsätt till huvudinnehåll

Åren i Paris

The Paris Wife - Paula McLain

Vi är alla bekanta med den store amerikanske 1900-talsförfattaren Ernest Hemingway. Vi vet att han fick nobelpriset, vi vet att han skadades i första världskriget och vi vet att han hade alkoholproblem. Men vad vet vi om de som stod honom närmast, utöver de andra kända kulturpersonligheterna i den så kallade "Lost generation"? 

Hadley Richardson börjar närma sig 30 år och har ännu inte funnit kärleken när hon 1920 möter en yngre man som för visso är traumatiserad efter kriget men som verkar ha drömmar. Mannen heter Ernest Hemingway och han vill bli en respekterad författare. När Ernest friar till Hadley efter en intensiv brevkorrespondans finns det ingen tvekan och paret beger sig till Paris för att leva ett artistliv på minsta möjliga marginal. Men där slutar det enkla livet. Ernest tvingas åka på diverse journalistiska uppdrag åt olika tidningar för att kunna skrapa ihop pengar och han kommer inte överens med Hadley om hur deras relation ska fungera ihop med hans intensiva skrivande. När deras son kommer till världen verkar det föra dem ännu längre isär för att till slutligen sluta med skilsmässa. 

Till en början är jag inte så imponerad av den här romanen, det verkar först vara en ganska töntig och medioker kärlekshistoria men så fort de beger sig till Paris blir allt mer komplicerad och romanen börjar växa och den växer ända till sista sidan. McLain målar upp en komplex relation där två individer växer allt mer ihop och blir allt mer beroende av varandra samtidigt som det kommer in mer och mer hinder i deras tillvaro. Ingen av dem är någon ängel och ingen är ensam bov. Det är inte lätt att leva med en konstnär. För att inte tala om miljön, jazzåldern i Paris med bjudningar hos Gertrude Stein med namn som Picasso, T.S. Eliot och F. Scott Fitzgerald. Tänk att få resa bakåt i tiden och vara en fluga på den väggen!

Och så är det ju det här med den där Hemingway. Han är ett riktigt svin och jag vet inte om jag är intresserad av hans romaner även om jag faktiskt gillar hans noveller. Även om det här är Hadleys berättelse, den berättas av henne i första person, så är det så klart även en roman om den store författaren. McLain lyckas i sin tolkning göra honom mänsklig och dynamisk, sen om han var sådan eller inte förtäljer inte historien. Jag måste erkänna att jag är otroligt sugen på att läsa Och solen har sin gång eftersom Hemingway i den berättar om tiden i Paris på sitt sätt. 

Vi vet alla hur det gick för Ernest Hemingway, han gifte sig tre gånger till, fick två söner till och sköt sig själv i huvudet vid 62 års ålder. Vad hände med Hadley? Hon gifte sig med en annan journalist, fick alla royalties för Och solen har sin gång och levde lycklig i alla sina dagar. 

Paula McLains bok är fiktion men hon är väldigt påläst och refererar till flera biografier och b la Hemingways brevkorrespondans och hon håller sig så gott hon kan till faktiska händelser. Det känns som om jag blivit en liten del av världens kulturhistoria rikare efter att ha läst den. 

Köp boken här eller här (finns även på svenska här eller här). 



Kommentarer

  1. Läs Hemingways A Moveable Feast som den här romanen är inspirerad av/till viss del bygger. Min syn av Hemingway har definitivt ändrats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Böckerx3/Metta27 maj 2013 16:22

      Ja det får jag ju göra då! :)

      Radera
    2. Hanneles bokparadis1 juni 2013 18:09

      den kanske man skulle läsa

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo