Fortsätt till huvudinnehåll

Låt vargarna komma!

Tell the Wolves I'm Home - Carol Rifka Brunt

Året är 1987 och systrarna June och Greta sitter modell för ett porträtt målat av deras morbror Finn. Han är mager, får ha en slips som livrem för att hålla byxorna uppe, för att han är döende i AIDS. För June är Finn den ende som förstår henne, de går på konstutställningar och lyssnar på opera ihop  och när han dör är 14-åriga June otröstbar. När hon får meddelanden från Finns för henne okände pojkvän kan hon inte låta bli att i smyg träffa honom för att förlänga minnet av Finn så länge det går. 

Det här är en fantastiskt varm och ledsam berättelse om alla olika typer av relationer och kärlek.  Det finns en syskonkärlek som inte riktigt är vad den en gång var, en relation till frånvarande föräldrar, de komplexa relationer tonåringar har till varandra och relationen till någon som är den ende i världen man delar sina intressen med. Beskrivningarna av karaktärerna är underbart detaljerad, som läsare får man ständigt nya detaljer om dem boken igenom och de upphör aldrig att överraska. 

Den här boken handlar om AIDS på 80-talet och om döden men det är också en bok om att ha föräldrar som jobbat jämt och om att passa in i skolan. Det finns så många olika spår och händelser att ta del av, skildrade med pricksäkra beskrivningar och med humor, att det är svårt att säga att den handlar om något annat än livet i stort. Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att ni måste läsa den omedelbums. 

Boken kommer i höst att ges ut av förlaget X Publishing i svensk översättning och kommer då att heta Låt vargarna komma. 

Köp boken här eller här. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo