Fortsätt till huvudinnehåll

Den klassiska dystopin moderniserad

Amatka - Karin Tidbeck

Dagens framtidsskildringar handlar ofta om zombieapokalypsen eller naturkatastrofer, just därför blir jag extra glad när jag läser Karin Tidbecks Amatka som är en klassisk dystopi. Ett förfallet samhälle med skrala förhållanden, en dyster planet och en aning om att det en gång varit annorlunda. Fast det känns ändå modernt. 

Vanja reser till staden Amatka för att göra undersökningar gällande hygienvanor åt ett fristående hygienproduktstillverkingsbolag. Hon hamnar i ett hus med ett fåtal boende och det är kallt. Hon är van vid att flera delar rum men här ska hon sova själv. Varför har Amatka så få invånare? Vanja vet inte riktigt hur hon ska göra sin undersökning men hon får en del hjälp på biblioteket och via huskamraten som arbetar på den underjordisak svampodlingen. Men finns det mer till världen och livet än det som syns på ytan i kolonin? 

Jag älskar dystopier, förklaringar kring att de äter något som är skapat av svampar och att de har namnsystem utefter var man kommer ifrån. Jag är dock lite tvetydigt inställd till den här romanen, jag blir lite besviken på de element som inte är klassisk dystopi samtidigt som jag ändå inser att genren måste förnyas för att hänga med i resten av världens utveckling. Det är liksom så mycket klassisk dystopi att jag inte känner mig bekväm när det rinner ut i det mer moderna, även om jag tycker att de här elementen är bra i sig. Men jag tror att jag kommer känna mig nöjd när jag fått smälta boken ett tag.


Köp boken här eller här. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo