Fortsätt till huvudinnehåll

Kärlek, desperation, ångest och ett språk som lever ett eget liv

Huden är det elastiska hölje som omsluter hela lekamen - Björn Rasmussen

Björn bor på en ridskola med två bröder och sin mor. Han kämpar med självdestruktiva tankar och med att dölja sin homosexualitet som ständigt gör sig påmind och han förälskar sig i sin 20 år äldre ridlärare. 

Det här är en otroligt märklig bok. Den är skriven som någon slags dagbok med både intima detaljer och ett ocensurerat tankeflöde med upprepningar och halvfärdiga meningar. Ett otroligt eget och poetiskt språk, med ett fantastiskt bildspråk, varvas med raka och ärliga formuleringar. Jag läste någonstans att Femtio nyanser-böckerna kunde slänga sig i väggen jämför med BDSM-scenerna i den här, jag har inte läst  någon av E.L. James böcker men jag kan nästan hålla med ändå. Det är inga vackra bilder och tankar, men den förvirrande och förtryckta sexualiteten i Björns liv rättfärdigar på något sätt dessa tankar och behov. Det är inte något obefogat övervåld eller liknande. 

Det är som sagt en mycket utlämnande och intim skildring av en ung mans våndor. Det är oerhört gripande bilder av en ung kille som lever ut sina sexuella behov i ett näst intill besatt tillstånd och skär sig själv i stunder av förblindande kärlekslängtan. Det är klart och tydligt att Björn är en man och att han åtrår andra män, men samtidigt finns det en diskussion om kön och något slags dubbelkön som en del i förvirringen över identitet i huvudpersonens varande. Jag får en vag minnesbild av att läsa om Tintomara i Almqvists Drottningens juvelsmycke, men nu är det tio år sedan jag läste den så jag gör inga ingående analyser här. Björn försöker hitta sig själv i en förvriden värld och han vänder på många stenar (och språkformuleringar) i sitt sökande. 

Det här är en gripande och utlämnande berättelse med ett helt eget sätt att nyttja språket.Och jag tycker verkligen om den. 

Recex från Lethe förlag

Köp boken här eller här. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo