Fortsätt till huvudinnehåll

Vattenänglar - Mons Kallentoft

Mons Kallentoft har tidigare skrivit en serie böcker om kriminalinspektören Malin Fors. Vattenänglar är första boken i en ny serie om henne. Jag har faktiskt bara läst en av Kallentofts tidigare böcker, Midvinterblod.

I Vattenänglar utreder Malin Fors och hennes kollegor ett dubbelmord av ett gift par. Deras femåriga dotter, adopterad från Vietnam, är spårlöst försvunnen. Har hon också blivit mördad, eller har hon flytt från brottsplatsen och förolyckats? Finns hon vid liv därute någonstans, kidnappad?

Jag gillar verkligen själva storyn i boken, det är ett spännande och intressant kriminalfall. Jag tycker även mycket om Kallentofts sätt att låta alla karaktärer få komma till liv - inte bara Malin Fors beskrivs utan man får ta del av samtliga hennes kollegors tankar och känslor och får en inblick i deras privatliv. Det gör att interaktionerna mellan personerna i boken blir mer intressanta; eftersom man sitter på endel info om karaktärerna får man en högre förståelse för deras reaktioner. Vad jag dock inte gillar är att även offren i boken har en röst. Mellan varven kommer ett par sidor i kursiverad text som är helt utifrån de dödas perspektiv. I Midvinterblod tyckte jag att det var okej och ett intressant och annorlunda inslag - men i Vattenänglar känns det som om boken hade varit bättre utan. Dels för trovärdighetens skull, och dels för att det inte tillför boken någonting alls.
Jag kan också tycka att boken har ett lite för långsamt tempo, men det har nog snarare med min rastlösa natur att göra än boken i sig.

Om du vill läsa Vattenänglar, så finns den att köpa här och här.

Recensionsbok från Forum.

Kommentarer

  1. sandydarling31 augusti 2012 13:10

    Men blir man inte trött på Kallentofts tjat om rika/fattiga? Jag tog mig knappt igenom Höstoffer.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo