Fortsätt till huvudinnehåll

Den internationella litteraturkvinnodagen

enligt O ordnar, som vanligt på viktiga dagar, en trevlig bloggstafett för den internationella kvinnodagen. Här kommer mitt bidrag

Jag vill inte skriva om en kvinnlig författare som jag tycker är extra framåt i kvinnorfrågor och jag vill inte heller skriva om en kvinnlig karaktär som betytt mycket för mig. Jag vill skriva om mina lärare som fått in mig i litteraturens fantastiska värld där jag är för att stanna. 

Jag har många gånger skrivit om att jag inte började läsa böcker, på allvar, förrän i slutet av min gymnasietid. Jag har alltid älskat berättelser men har tagit del av dessa via film. Jag tror att jag har min gymnasielärare i svenska att tacka för att jag upptäckt böckernas fantastiska värld. Hon var alltid glad och hennes sätt att lära ut var helt annorlunda mot de naturvetenskapliga ämnen som dominerade på mitt gymnasieprogram. Vi delade in läsåren i olika teman och diskuterade ihop i klassen vad vi ville göra med det. Skulle vi skriva ett arbete? Ha grupparbete? Göra en film? Muntlig redovisning? Vi bestämde allt ihop. Om vi då ska gå in på litteratur specifikt så läste vi tyvärr inte alls lika mycket som andra verkar ha gjort, vi läste en varsin klassiker, en varsin nobelpristagare i litteratur och vi hade ett grupparbete om en varsin litterär epok. Jag läste Njals saga som klassiker, Churchill som nobelpristagare och min grupp presenterade epoken antiken iklädda lakan. Det var inte mycket men det sådde ett frö för det var roligt.  Tack snälla Ingrid för din fantastiska insats!

Den andra huvudpersonen i det här inlägget är den ena av mina två lärare i litteraturvetenskap på högskolan. Den andre var en tanig man i 60-årsåldern som baserade all sin undervisningen på kanon och gammal vana. i hans värld fanns det rätt och fel och han ville gärna använda gamla ryska analysmetoder för sagor på mer avancerad litteratur, vilket alla utom han tyckte var krystat. Han tog bort sin favoritroman Svart och rött ur litteraturlistan för att han inte gillade att folk sa fel saker om den. Han blev helt förvirrad när någon föreslog ett homosexuellt perspektiv på Den store Gatsby vilket han aldrig hade hört talas om. Han var mycket snäll och kunnig, men ganska bakåtsträvande. Den kvinnliga lärarinnan däremot, hon tog med asiatisk litteratur, trots att den stod utanför den västerländska kanon. Hon tog alltid med kvinnlig litteratur i alla de epoker hon hade hand om. Man fick tycka och tänka precis som man ville om litteraturen, bara man kunde förklara hur man tänkt ur ett någorlunda vetenskapligt perspektiv. Hon hade en valbar kurs gällande feministiskt litteratur och genusperspektiv som än idag gör intryck på mig och som helt klart var den bästa delkursen. Hon var en ganska grå kulturtant, men hade gärna knallblåa strumpbyxor på sig. Hon kom för sent till lektionen när Elfriede Jelinek fick Nobelpriset i litteratur eftersom hon lyssnade på sändningen och hon tjöt av lycka över att det blev denna fantastiska kvinna. Tack Cathrine för att du förnyade undervisningen, jag hoppas att du gör det än idag när den ande mannen gått i pension. Tack för att de böcker du valde till kurserna gör intryck på mig än idag, här kan namn som Hanne Örstavik, Christine Falkenland, Toni Morrisson och Moa Martinsson nämnas. 

Slutligen måste jag även rikta ett tack till den fantastiska damen som höll i Barn- och Ungdomslitteratur på Högskolan i Halmstad. Jag minns inte hennes namn längre, men hon var otroligt engagerad och framhävde kvinnor och flickor även hon. Vi pratade om Gittan, Cecilia Rees, Maria Gripe, Jag saknar dig, jag saknar dig!, Lyra i Pullmans trilogi om Den mörka materian och många andra. Jag hoppas att även du fortfarande är lika entusiastisk. 









Kommentarer

  1. Lärare kan verkligen ha en stor del i att forma ens syn på litteratur. Uppfriskande lärare i litteraturvetenskap. Önskar att jag hade haft någon som henne.

    SvaraRadera
  2. Underbart med sådana inspirerande lärare!

    SvaraRadera
  3. Lyrans Noblesser8 mars 2012 07:24

    Fint inlägg :-)

    SvaraRadera
  4. Hanneles bokparadis8 mars 2012 08:18

    Förebilder behöver vi, gärna fler kvinnliga.

    SvaraRadera
  5. Jessica (ord och inga visor)8 mars 2012 09:45

    Åh vilket fint inlägg, tack för det! Bra lärare är bäst verkligen, särskilt om de lyckas väcka intresse för läsning, det tycker jag ska vara en obligatorisk egenskap för alltifrån dagisfröknar till högskolelärare, så det så! Jag var sagotant på dagis och läste sagoböcker för de yngre barnen, haha.

    SvaraRadera
  6. Jeanette / Bokodyssé (fd It's a literary thing)8 mars 2012 10:21

    Åh, jag läste också Barn- och ungdomslitteratur i Halmstad, hösten 2005 tror jag. Känner igen det du skriver om henne. =D

    SvaraRadera
  7. Böckerx3/Metta8 mars 2012 15:58

    Tack allihop! Måste säga att hag hade massor med inspirerande kvinnliga lärare, även i andra ännen. Men män fanns det inte så gott om.

    Jeanette: Visst var det bra? Tror vi pratat lite om det här förut, jag läste hennes kurser hr 2003- vt 2004. 2005 tog jag min examen och flyttade.

    SvaraRadera
  8. Mrs E (ibland Grefvinnan)8 mars 2012 22:09

    Rätt lärare är viktigt, jag skrev också om en lärare som påverkat mig :-)

    SvaraRadera
  9. Lärare är väldigt betydelsefulla. Underligt, men spontant kommer jag inte på någon som inspirerat mig just vad gäller läsandet?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo