Bodour fick en gång i sin ungdom uppleva kärleken, vilket resulterade i ett flickebarn som lämnades i rännstenen. Hon är numera gift med en framstående skribent, ett äktenskap som på ytan verkar perfekt men som bakom fasaden är hemskt. Hennes man bedrar henne, våldtar gatupojkar och stjäl hennes roman. Samtidigt växer en ung gatuflicka vid namn Zina upp till att bli en fantastisk sångerska, något som inte är accepterat av den islamistiska regimen.
Bodours förste älskare verkar vara en hygglig man, likaså skribenten Mahmoud som vågar publicera en artikel om gatuflickan Zina. Men utöver det är alla män helt fullkomligt vidriga. Ju högre uppsatta desto mer gömmer de sig bakom en skev religionssyn och bedrar och våldtar. Jag blir så brutalt äcklad av dessa vidriga kräk så att jag knappt orkar läsa vidare. Jag kan inte ens börja att se några likheter mellan dessa kräk och de som jag kallar män i min verklighet.
Och religionen Islam och Koranen får sig en varsin rejäl känga i Saadawis bok, jag kan förstå varför hon fått sitta fängslad för sin litteratur, men det betyder så klart inte att hon på något sätt gör fel utan tvärtom. Under den arabiska våren förra året kunde man ofta se bilder på Saadawi mitt i demonstrationerna i Kairo. Jag hoppas verkligen att förhållandena nu blir bättre i samtliga länder som lyckats störta dessa fruktade ledare.
Saadawis språk är så klart klanderfritt. Hon sätter huvudet på spiken gång på gång i sina beskrivningar och funderingar kring livets värden och de högt uppsattas idioti. Bodour läser själv Koranen och ifrågasätter männens beteenden.
Men jag är bara så arg. Hur kan den här hycklande mannen, en av landets största skribenter, se sig själv i spegeln och rättfärdiga det han gör? och så stjäl han fruns roman, som handlar om hennes eget liv, och publicera den i sitt eget namn, som om han vore någon slags kvinnokämpe? Jag vill inte gärna tro att det finns människor som dessa, men tyvärr är jag nog lite väl naiv. Usch.
Köp boken här, här eller här.
Kommentarer
Skicka en kommentar