Alla boknördars favoritprogram torde vara SVTs Babel och jag misstänker att de flesta av er satt bänkade framför TV:n. Det gjorde i alla fall jag.
Först ut var en av mina husgudinnor nämligen Christine Falkenland vars nya roman jag nyligen recenserat (läs om det här). Christine är bra, som vanligt, men måste säga att programledaren Daniel Sjölin är lite stroppig och avbryter för mycket. Mer Christine och mindre Daniel tack. När Christine berättade att hon skriver för hand, blev jag först än mer kär och även imponerad, men sedan minns jag besöket av Torgny Lindgren vars händer är helt förstörda efter alla år av handskrina bokmanus. Var rädd om dig, Christine!
Susan Maushart berättade om sin bok Nedkopplad som handlar om att hon tvingar sina tre tonåringar att vara utan teknik i sex månader. Tortyr tyckte barnen och jag är beredd att hålla med. Jag hade känt mig väldigt ensam utan MSN, Twitter osv.
Den iransk-holländske författaren Kader Abdolah, vars bok Dagbok i kilskrift nyligen kommit på svenska, berättade bland annat om varför han skriver på holländska och inte på persiska. För mig som har ett annat modersmål än svenska är såklart alla sådana här tankar oerhört intressanta. Han kunde alltså inte skriva på persiska för att han då bara tänkte på ayatollorna.
Intressant var även reportaget om Anneli Jordahls kurortsbok Agustenbad en sommar. De tipsar på sin blogg om tre andra läsvärda kurortsromaner där Hjalmar Söderbergs fantastiska Doktor Glas och även Bengt Ohlssons svar på den, Gregorius, finns med.
Dokudikten har inte alltid varit mitt favoritinslag, det är så beroende på vem som är med, men det är långt mycket bättre än Bobs kärleksdiktsinslag. Igår diktade Dogge Doggelito om platsen han växte upp.
Slutligen det som jag nästan gillar mest, författarnas boktips. Temat var böcker som är boooooring men bra. Maushart tipsade om Wittgensteins Tractatus logico-philosophicus, som jag faktiskt har läst. Falkenland tipsade om Dostojevskijs Bröderna Karamazov, som hon inte anser vara tråkig utan bara för mycket men bra. Jag har inte läst just den, men andra av den ryske realisten och han är en av mina favoriter. Känns skönt att vi är på samma bana Christine! Dessutom berättar Christine om ett pågående projekt där hon läser om böcker som hon nog var för ung för att uppskatta (där Bröderna Karamazov ingick) och jag har tänkt i samma banor. Både sådant man inte kunnat uppskatta, men även sådant jag läste under mina litteraturstudier som jag fick läsa snabbt som fan men inte fick njuta av (har redan gjort den med Svindlande höjder). Återigen på samma bana Christine!
det är nåt visst med tråkiga böcker :)
SvaraRaderaHannele: Ja men visst är det så. Murakami är rätt tråkig fast ändå inte tex :)
SvaraRaderaMurakami, han är bra exempel...
SvaraRaderaHannele: Ja visst är han? :)
SvaraRaderaHåller med om att Sjölin var nonchig och trist som intervjuare. Kändes som om han var mer noga med att få fram sina redan uttänkta poänger än att lyssna på vad Christine Falkenland hade att säga. Men det var himla kul att se klippen från tidigt 90-tal på henne!
SvaraRaderaHelena: Haha ja speciellt den där annonsen om brevvän med adressen Skövde :D
SvaraRadera