Fortsätt till huvudinnehåll

Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami

Äntligen! Jag har efter två månader läst sista sidan i Murakamis nyckelfågelbok. Jag tycker om den och den är inte svår att läsa, den har bara hamnat i skymundan för måsteläsningen. 

Den händer egentligen inte så mycket i boken, samtidigt som det händer massor. Toru Okada lever i Tokyo och hans katt är försvunnen. Sedan försvinner även hans fru. Han möter en mängd konstiga karaktärer så som folk som tagit namn från medelhavsöar eller kryddor. Han sitter på tunnelbanan och stirrar på folk, sitter i en brunn, läser brev, besöker kaféer och en hel del annat. Mellan varven kommer även historiska skildringar från andra världskriget och det japansk-inesiska kriget som berör. Folk blir flådda och zoodjur mördas. 

Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag tycker så mycket om Murakamis böcker. Kanske är det hans sätt att få småsaker att verka viktiga, kanske är det de otroligt konstiga saker som händer, kanske är det de grymma scenerna från kriget eller kanske en kombination av allt. Det är helt enkelt bara fantastiskt bra. 

Jag har följt med i P1:s bokcirkel där man under 5 veckors tid läst 150 sidor i veckan och det är otroligt roligt att lyssna på deras funderingar kring boken, så gör det du med!

Köp boken här eller här. 

Kommentarer

  1. Jag kom av mig i läsningen av denna på grund av mycket jobb och kom inte riktigt i fas igen. Men den är utläst och jag gillade den. Men eftersom den kändes som en börda mot slutet (har svårt att inte avsluta böcker) så gillade jag den mindre och mindre. MEN jag ska läsa Murakami igen - har du tips om vilken jag ska ta mig an näst så är jag tacksam!

    SvaraRadera
  2. Metta Karlsson29 maj 2011 12:12

    Tess: Läst Norwegian Wood om du inte redan har gjort det. Kanske öven Sputnik älskling.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo