Fortsätt till huvudinnehåll

Vredens tid - Stefan Tegenfalk

En kvinna och hennes dotter dör i en hemsk bilolycka. Några år senare mördas personer som alla ha relation till rättsväsendet på brutala och mystiska sätt. En 60-årig polis oc hen ung praktikant sätts på ärendet, som blir allt större och allt mer komplicerat.


Boken är lättläst och sidorna bara flyger fram när man bläddrar för att få veta vad som ska hända. Jag tycker om de mystiska våldsamma morden men vet inte ritkigt om jag köper att en drog på ett så exakt sätt kan skapa den vreden som den gör. Nu har Tegenfalk i och för sig lagt in ett mord som blev riktat mot fel person pga försenat tåg, men ändå. Jag blir även något besviken när historien helt plötsligt blir väldigt spretig, muslimska terroristgrupper, torpeder och flera olika polisstyrkor blandas i vad som ofta kan kännas som helt olika historier. Han borde nog tagit bort något av delarna för att hålla ihop historien på ett bättre sätt.

Tegenfalk har en hel del intressanta karaktärer, polisen och praktikanten bland annat, men det finns en hel del statiska och stereotypa karaktärer som får stiga åt sidan för att huvudkaraktärerna ska skina. Alla muslimer vill införa islamska lagar i Sverige och alla kringstående poliser är rätt medelmåttiga.

Gillar man milleniumtrilogin och liknande böcker är den här debuten och första delen i trilogin ett utomordentligt bra tips. Tycker man däremot inte om sådana böcker ska man nog låta bli.

Kommentarer

  1. Monika Häägg10 februari 2011 18:05

    Håller med dig, det är ett våldsamt tempo i denna bok, men inte någon djuplodande läsning. Men spännande är den och jag tror den passa alla som har gillat Milleniumtrilogin,

    SvaraRadera
  2. Metta Karlsson10 februari 2011 19:19

    Monika: Ja men visst är de så. Jag vet många som skulle älska den här :)

    SvaraRadera
  3. Jag vill bara sticka in här att jag inte håller med. Jag håller med om vad du skriver om Vredens tid. I stort. Jag tyckte första halvan var bra, men andra halvan var... ja, kass... Jag läste Milleniumtrilogin och måste säga att den hade mer kvalitet än Vredens tid!

    Och det här med muslimska terroristgrupper... Vad hade de att göra i boken egentligen?? Kändes som att författaren tänkt att det här är aktuellt nu, det måste jag ha med, och sedan tryckt in det på närmsta sida...

    SvaraRadera
  4. Usel bok. Taffligt skriven och fylld med klichéer. Inte alls originell enligt min mening. Tjurig kommissarie som vägar följa regelboken har vi väl sett förr? Och den mer än lovligt korkade Säpo-snuten är rätt svårsmält. Dessutom tycker jag storyn med pappan som kokar ihop en drog för att hämnas sin dotter är är krystad och inte det minsta trovärdig. Förvisso spännande läsning men mer än två av fem får den inte.

    SvaraRadera
  5. Metta Karlsson8 juni 2011 22:23

    Göran: Ja det är inte riktigt min genre, så vet inte riktigt vad jag ska tycka :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo