Fortsätt till huvudinnehåll

Haiku

Jag blir bara mer och mer förtjust i den här japanska diktformen. När jag snubblar över samlingen Haiku sammansatt av poeten David Cobb blir jag helt till mig; boken är rikt illustrerad med både japanska tecken och konst. Samlingen är indelad efter årstider, då haiku allt som oftast innehåller ett årstidsord. Vi får möta japanska poeter från 1600-talet och fram till våra dagar i en salig blandning. Och som om det inte vore nog får vi en introduktion till haiku, Biografiska notiser om de olika poeterna och lästips. 

Även kring baken
på takläggare 
leker vårvinden

Issa


I klara strömmen - 
baklänges driver de bort
de små fiskarna

Kito


Sjön mörknar -
vildändernas röster
dunkelt vita

Basho

Vad gäller illustrationerna finns det bland annat en bild på några av träsnitten i den berömda serien Thirty-six Views of Mt Fuji fån 1800-talet och Soluppgång vid nyår, som syns på framsidan, av Eishosai Choko från 1795. Tyvärr är boken slut hos nätbokhandlarna så jag har enbart kunnat låna den på biblioteket. Den är fantastiskt vacker att bläddra i, perfekt som present till en haiku- eller konstintresserad person. 

Kommentarer

  1. Hanneles bok-paradis3 februari 2011 22:32

    det var länge sedan jag läste en japansk bok..

    SvaraRadera
  2. Metta Karlsson4 februari 2011 08:10

    Hannele: Då kanske det är dags!

    SvaraRadera
  3. Det var verkligen en vacker bok. Haikus tycker jag också om.

    SvaraRadera
  4. Metta Karlsson4 februari 2011 14:53

    Ingrid: Den är fantastisk, riktigt ögongodis!

    SvaraRadera
  5. Haiku är specielt... gillar det jag oxå.

    SvaraRadera
  6. Nattens bibliotek5 februari 2011 22:18

    Jag tycker mycket om haiku dikter. Koncentrerade och sammansatta. Jag brukar skriva Haiku med mina högstadieelever minst en gång per år.

    SvaraRadera
  7. Vill äga! Vilken underbar bok.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo