Riddarar Hringstigans - Einar Már Gudmundsson
Jóhann är en liten kille som någon gång i slutet av 60-talet/början av 70-talet växer upp i en nybyggd del av Reykjavík på Island. Han gillar att vara ute och leka med sina kompisar, han gillar godis och varmkorv och han vill gärna gå på kalas. Jóhann är berättaren i Riddarar Hringstigans och vi får följa honom och hans vänner under några dagar. Han slår sin vän Óli i huvudet med en hammare och är orolig för att han inte blir bjuden på födelsedagskalaset. Han smyger in i leksaksbutiken och stjäl leksaker när butiksinnehavaren somnat på sin stol, han tuggar tuggummi och leker på byggarbetsplatser trots att mamma strängt förbjudit detta. Han gör bus som inte alltid är så lyckade och ser upp till kompisen Ólis släkting som är polis och låter småkillarna känna på sina muskler.
Riddarar Hringstigans beskriver ett barns stora lilla värld på ett fantastiskt bra sätt. Man får en känsla av att det som barnet ser är hela världen, det som sker runtomkring honom räcker gott och väl för att han inte ska tänka på annat. Samtidigt får jag en känsla av att berättaren är en liten pojke med en vuxen persons kunskap och språk, ni vet lite den där tanken "hur skulle det vara att växa upp igen men veta det jag vet idag?"
Något annat som är intressant är berättarens läsartilltal, "du käre läsare", som kanske inte ett barn skulle bry sig om att yttra. Och när Jóhann talar om sin vän Óli använder han ett märkligt du-tilltal (ungefär som berättaren i Stridsbergs Drömfakulteten).
Men språket då? Ja det är lite svårt för mig att prata om den biten, jag har nämligen läst boken på originalspråk dvs. isländska. Det är mitt modersmål men jag har tidigare enbart läst barnböcker och visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av det här. Det jag kan berätta är att läsningen gick över all förväntan och det va helt fantastiskt att kunna läsa på ytterligare ett språk. Vissa stavningar av ord förvirrade mig, jag blandade ihop vissa bokstavskombinationers uttal, men det gick hur bra som helst. Men trots den unge berättaren är språket allt från talspråksaktigt till poetiskt. Barnen kan sjunga ramsor i ena stunden och i nästa får man en förklaring av Jóhann om att han:
"Slutade skratta mitt i skrattandet. Mitt skratt ramlade ner på golvet. Där är han [skrattet] tyst på mattan och reser sig inte upp förrän kanske efter tre dagar."
För er som inte vill försöka tolka isländskan så finns boken i svensk översättning och heter då Riddarna av runda trappan. Den är Gudmundssons debutroman, på isländska 1982 och svenska 1986, och den finns tyvärr inte att köpa men om ni letar på biblioteket så finns den säkert där. Den enda som nu går att köpa på svenska är Beatlesmanifestet, även den en fantastiskt rolig skildring av en kille som växer upp i 60-talets Reykjavik.
Kommentarer
Skicka en kommentar