Fortsätt till huvudinnehåll

Friktion - Anna Hallberg

Jag ger mig på lite modern svensk poesi igen, trots min minst sagt bakåtstegande upplevelse som jag skrev om här.  Den här gången var det dags för Anna Hallbergs Friktion. Och jag tycker ungefär samma sak även om den här, det är ett gäng ihopknölade ord på ett papper som inte säger mig ett skit eller ger mig någon känsla. Däremot ger den här mig en språklig känsla som jag gillar, bara jag struntar i vad orden egentligen betyder. Det är en del lek med lyrikens fantastiska stilfigurer, fast lite tvärtom. Hur menar jag nu? Jo med titeln Friktion i bakhuvudet får jag en känsla av att det ena ordet går i motsatt riktning från det andra ordets rörelse. Några rader tagna från helt olika dikter


dansen direkt

nos i naveln


Eller kanske lite klassisk alliteration:


sminkade sken
smutsig tristess
och smetiga smultronställen


Och en och annan tungvrickare:


sillstimmet rusar i tusen syntaxer
splittrade strecken tappar och stavar
iris hukar i ögonvrån

Det finns även en och annan dikt jag gillar i sin helhetl, so mden här:

fyra.kulört.

filibombombom ritsch ratsch
kulturkarneval
joker i leken
alla kan tralla
glada färger i gratis paket

blå eller röd eller gul eller grön
snurra och peka och titta

Jag upptäcker ständigt nya språkliga stilfigurer som gör att min språkhjärna bara myser, men berättelseälskaren är besviken.



Kommentarer

  1. Monika Häägg28 januari 2011 19:10

    När jag ser de här ordraderna så tänker jag på små sångövningar som jag brukar göra i min kör. Lite tung och röstgymnastik.
    Jag har ett pris till dig på min blog!

    SvaraRadera
  2. Metta Karlsson29 januari 2011 11:46

    Monika: Ja men lite så, de känns som muskelövningar för ansiktet när man läser =)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo