Romanen Ingen fara av den unga tyskspråkiga debutanten Selma Mahlknecht inleds med två kvinnor, Sandy och Bess, som på något sätt verkar gå om varandra. Vi får veta att dessa båda är systrar men inte mycket mer än så, till att börja med.
Ärligt talat förstår jag ingenting, på ett bra sätt. Något är konstigt, men vad? Vi får möta ett flertal olika karaktärer, men hur hör de ihop? En jag-berättare framträder utöver Sandy och Bess men befinner sig i en helt annan tid. Hur hänger det ihop? Läsaren får ta del av en bit i taget och till slut faller alla pusselbitar på plats.
Mahlknecht har med hjälp av en kvick dialog, kursiverade stycken som ska vara tankar samt brevform (sms, brev, små lappar) ett högt tempo utan en massa brödtext om miljöbeskrivningar och dylikt. Det blir lagom fragmentariskt för den här typen av pusselbitsberättelse.
Jag tycker om sättet romanen är berättad på. Jag kommer mitt in i något och tänker "vad är det här...?" men får sedan den ena aha-upplevelsen efter den andra. Och jag känner att en omläsning nästan är nödvändig för att andra rundan se alla dessa ledtrådar i ljuset av att jag vet precis vad som händer. Det är en mörk och bitvis obehaglig historia med invecklade familjeförhållanden, för att inte säga allt för mycket. Vissa av avslöjandena har man dock listat ut så när de väl berättas känns det kanske lite onödigt, även om man in i det sista önskat att det inte är som man tror.
Jag tyckte mycket om boken, men det blev lite snopet på sluttampen. Jag hade väntat mig mer av nutidshistorien men i den har det egentligen inte hänt så mycket. De flesta avslöjanden sker i dåtidsberättelsen. Det blev liksom ingen direkt gemensam slutpunkt för de båda historierna på något sätt. Men helt klart läsvärd och bådar gott inför kommande utgivning av Mahlknecht.
oj, detta lät väldigt lovande! jag skriver genast upp boken på min vill-läsa-lista. :)
SvaraRaderaJessica: Ja den går snabbt att läsa så man har ju inget att förlora =)
SvaraRadera