Fortsätt till huvudinnehåll

Nuckan, Göteborgs schamaner och Bara ha roligt

Trappscenen, Göteborgs Stadsbibliotek


 Maria Maunsbach har akrivit en klassisk relationsroman, de träffas och gör grejer. Hon är kanske mest känd från Ligga med P3, men nu har hon kommit ut med romanen Bara ha roligt. Med en ljuvlig skånska läser hon ur sin pricksäkra bok. En bok om det fåniga i det vardagliga och det svåra i att träffa någon. Hon själv kallar den antiromantisk eftersom karaktärerna är tvärtemot de vanliga kärleksromanskaraktärerna och de gillar inte ens varandra. När det är dags för frågor från publiken vet Maunsbach av erfarenhet att det ofta brukar vara pinsam tystnad. Hon har med en kopp med lappar med frågor på så publiken får dra en lapp med en fråga i stälket. Finns det kärlek i boken? Nej inte direkt. Tycker du att boken är rolig? Nej egentligen inte. Men sexet då? Ja hon tänkte inte att det var så farligt men så blir det kanske när man jobbat som sexualupplysare i tre år. 



Johan Nilssons bok Göteborgs schamaner har ännu inte kommit ut men han tönker dra nytta av det. Han kan ju säga vad han vill då ingen har läst boken. Han beklagar i förväg de många omoraliska och dåliga bealut som folk fattar, om någon skulle läsa boken. Det börjar i ett kollektiv i Göteborg 1989 och vi får följa karaktärerna fram till 2015. Nilsson vill tända ett ljus för att så släcka det. Han vill vagga in läsaren i trygghet och så dra undan mattan. Han tror inte själv på New age-flum men vem blir inte rädd i ett mörkt ich knarrigt hus när åskan går? 



I maj kom Malin Lindroths Nuckan ut och blev en riktig snackis. Hon ville reclaima nuckan. Hon kände att det fanns inget bra begrepp för ofrivillig ensamhet. Inte singel eller självbo men inte heller den ensamma psykiskt sjuka vars död upptäcks flera veckor senare. Varför är nuckan ett av de sista skämsorden. Varför bär man inte det med stolthet så som man numera gör med bög och tant? Hon vill inte kalla det en roman, men inte heller självbiografi. Hon kallar det hellre essä och hoppas att nuckbegreppet är här för att stanna.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…