Fortsätt till huvudinnehåll

Namnens hus - Colm Tóibín

Agamemnon var en av de stora hjältarna under det trojanska kriget. Han har offrat sin dotter Ifigenia för att blidka gudinnan Artemis vars hare Agamemnon tidigare dödat. Han tar också med sig en trofé hem från kriget i form av älskarinnan Kassandra. Agamemnons fru Klytaimnestra mördar både honom och älskarinnan vid hans hemkomst som hämnd för dottern. Deras son Orestes tar så hämnd för pappan genom att mörda mamman och hennes älskare, på sin andra syster Elektras inrådan. 

Den här grekiska myten har gjorts mest känd genom Aiskylos dramatik och har gett namn åt psykologiska temrer som Elektrakomplexet. Det går knappast att ta sig igenom en litteraturvetenskaplig kurs utan att i alla fall läsa den första delen i trilogin, Agamemnon, men kanske kommer myten inte så mycket längre än så nu för tiden. Till nu. 

I Colm Tóibíns senaste roman har han dammat av myten med romanformatet och med ett modernt språk. Jag förstår att gemene man inte läser dramatik idag och att det kan ta emot att läsa något som är flera tusen år gammalt så därför är Tóibín ett geni. Han har valt att berätta myten ur tre olika perspektiv, Klytaimnestras, Elektras och Orestes. Han har läst och tolkat myten mellan raderna och lyft upp moderskapets problematik och syskonrelationen och tonat ner mytologin och trojanska kriget och gjort berättelsen riktigt modern. 

Det här är bara helt fantastiskt, en helt perfekt kombination av en klassisk berättelse, fenomenalt språk och mänskliga dilemman. Om ni inte orkar läsa dramatik så läs den här. Eller ännu bättre, våga läsa pjäserna efter ni läst den här. 


Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…