Fortsätt till huvudinnehåll

Namnens hus - Colm Tóibín

Agamemnon var en av de stora hjältarna under det trojanska kriget. Han har offrat sin dotter Ifigenia för att blidka gudinnan Artemis vars hare Agamemnon tidigare dödat. Han tar också med sig en trofé hem från kriget i form av älskarinnan Kassandra. Agamemnons fru Klytaimnestra mördar både honom och älskarinnan vid hans hemkomst som hämnd för dottern. Deras son Orestes tar så hämnd för pappan genom att mörda mamman och hennes älskare, på sin andra syster Elektras inrådan. 

Den här grekiska myten har gjorts mest känd genom Aiskylos dramatik och har gett namn åt psykologiska temrer som Elektrakomplexet. Det går knappast att ta sig igenom en litteraturvetenskaplig kurs utan att i alla fall läsa den första delen i trilogin, Agamemnon, men kanske kommer myten inte så mycket längre än så nu för tiden. Till nu. 

I Colm Tóibíns senaste roman har han dammat av myten med romanformatet och med ett modernt språk. Jag förstår att gemene man inte läser dramatik idag och att det kan ta emot att läsa något som är flera tusen år gammalt så därför är Tóibín ett geni. Han har valt att berätta myten ur tre olika perspektiv, Klytaimnestras, Elektras och Orestes. Han har läst och tolkat myten mellan raderna och lyft upp moderskapets problematik och syskonrelationen och tonat ner mytologin och trojanska kriget och gjort berättelsen riktigt modern. 

Det här är bara helt fantastiskt, en helt perfekt kombination av en klassisk berättelse, fenomenalt språk och mänskliga dilemman. Om ni inte orkar läsa dramatik så läs den här. Eller ännu bättre, våga läsa pjäserna efter ni läst den här. 


Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…