Fortsätt till huvudinnehåll

Bokmässan 2018: Nöden har ingen lag



Bengt Ohlsson är aktuell med sin roman De dubbelt så bra. Inspirationen kom från Ådalshändelserna och hur man hanterade strejkbrytarna. Han insåg att vi har helt fel bild av händelsen. Att det är överklassyngel som åkt och förstört är en väldigt förenklad bild. Han blev mer och mer nyfiken ju mer han läste om det. Ohlsson blir alltid intresserad av karaktärer och händelser som gör ont in i ryggmärgen. Han får panik av att behöva upprepa sådant som han antar att folk redan vet för sina läsare. Miljö är viktigt, rasism är dåligt osv. Han vill hellre berätta annat som man inte läser i tidningen varje dag och som man antagligen inte vet. 

Det är inte bara en politisk roman utan innehåller även en hisnande kärlekshistoria mellan Ragnar och Arvid. Idén till denna då bannlysta homosexuella relation kom till sent i processen. Ohlsson hittade den när han väl gått igenom händelserna och valt sina karaktärers bakgrund. En skulle vara krigsveteran och en skulle vara skogsarbetare, att de skulle bli kära var inte med från start. Han fick nästan prestationsångest när han insåg att han var på väg att skriva just en homosexuell kärleksroman. Skulle han klara det? 

Det är en långsam berättelse om oväntade möten och olika typer av utanförskap. Ohlsson inser efter moderator Stefan Eklunds uppläsning av romanens första mening att den faktiskt är otroligt talande för hela berättelsen, för hela hans gärning faktiskt. Att ljuset lyser från ett annat håll. Han lägger inte mycket vikt vid första meningar utan ser det enbart som ett nödvändigt ont för att komma i gång och komma vidare. 

Jag längtar tillbaka till Gregorius men hoppas att den här romanen är precis lika bra. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…