Fortsätt till huvudinnehåll

Bokmässan 2018: Åter till lägerelden





Just nu sker en stor utveckling från det skrivna ordet till ljudmediet. Theodor Kallifatides, Linda Skugge, Johan Svedjedal, Åsa Selling och Per Naroskin samtalar medd moderator Jenny Aschenbrenner diskuterar ämnet.

Kommer ljudboken slå ut den tryckta boken? Panelen tror inte det. Det är svårt att hitta en ljudbok, det krävs ett verktyg, och det kanske inte är ett forum för facklitteratur. Kallifatides menar att det finns nog folk som inte gillar det här med att en uppläsning ändå blir en tolkad berättelse, att det blir en annan berättelse. Han vill att hans böcker ska läsas av läsaren. Inte bli uppläst.

Räknas ljudbok aom läsning? Återigen ska man kanske inte likställa dessa två utan det är två velt skilda sätt att ta till sig betättelser. Ljudboken har varit en uppläsning av tryckt text men numera finns det berättelser som kommer direkt som ljudbok. Det är också en stor skillnad på vilka sinnen som jobbar mär man lyssnar än läser. Ofta lyssnar man när man gör annat, det gör man inte när man läser. Kan det vara en vanesak? Vissa lyssnar till och med anabbare ön man läser ( jag är en av dem!)

Vi ska inte glömma att muntligt betättande är mycket äldte än det tryckta ordet, böcker kom till för att bevara talade berättelser, så det är inget nytt. Boken är envägskommunikation medan en muntlig berättelse ger mer kommunikation. Det är ett sätt att umgås medan den tryckta boken är en mycket privat angelägenhet. Ljudboken närmar sig radio, poddar och drama och håller på att bli något helt eget. 

Det är helt enkelt två olika slags konstverk.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…