Fortsätt till huvudinnehåll

Way out West 2018 - dag 3

Dag tre inleds med oväder av ett helt annat slag, nu är det åska och skyfall som sätter stopp för dagens första artister när starten återigen får skjutas upp. Det känns ändå som om det är ännu mer folk denna sista dag är föregående två. 

Popsnöret från Norrköping, Markus Krunegård, får agera uppvärmning i det stundande regnet. Det har varit tyst om honom ett tag så har nästan hunnit glömma bort honom. Han svävar mellan härlig pop med fina texter och nästan lite tramsigt högmod, men jag tycker ändå att det är fint, för att jag blir glad. Kanske lite fantasilöst att ta upp Miriam Bryant på scen och köra exakt samma duett som föregående dag, många ser väl ändå båda akterna när det är festval, men okej. 

det är väldigt effektfullt med ballonger och konfettiregn under en spelning, men jag är lite kluven. Little Jinder bjuder i alla fall på en personlig show med både gammalt och nytt. Det är lite teknikstrul och borttappande av mickstativ men det gör liksom ingenting när hon tar det med en klackspark och integrerar det i showen. Dessutom ännu en artist som varit med i Så mycket bättre men som inte bygger halva sin show på "stulna" hits utan väljer eget. Jag tycker nog ändå lite synd om de stackare som hastigt får sopa av scenen från konfetti så att nästa artist på Flamingo kan få bygga sin scen. 

Det här med amerikansk stämsång fungerade ju bra under torsdagens Grizzly Bear så förväntningarna är rätt höga inför nästa djurakt Fleet Foxes. Den drömska folkmusikinspirerade kavalkaden av stämmor och toner gör nog ingen besviken. Fastän de bara står där så händer det så otroligt mycket runt omkring som på något sätt ger liv och kontrast till musiken, de byter instrument flera gånger per låt och de har så mycket olika prylar med sig så det är hypnotiserande att titta på. Det måste vara svårt för kamerateamet att producera bilderna till en sådan här spelning, men ändå väljer de att ge mycket bildtid åt huvudsångaren och gitarristen Robin Pecknold som faktiskt blundar sig igenom samtliga låtar. Jag kan inte tänka på så mycket annat än att juryn i Idol aldrig skulle skicka honom vidare med det scenspråket, även om man så klart ser att han har feeling. Det blir så påtagligt när det mitt i spelningen kommer en riktig störtskur och när han så mellan två låtar tittar upp och inser att det regnar. Han ser genuint förvånad ut över att folk står kvar där ändå, och att alla ny helt har bytt utstyrsel sedan han senast såg oss för 3-4 minuter sedan. 

Jag har väldigt svårt för artister som liksom bara är en artist och inget band eller en akt, även om de nu försöker dansa lite, men det är ändå härligt att lyssna på Lykke Li. Precis som med Fever Ray föregående kväll så är det svårt att ta in att detta är en svensk musiktalang. Hon kör sina hits och lite annat med en grym känsla. Jag blir dock lite avslagen när hon inför en låt säger "Ska vi se om vi kan få det att regna inför nästa låt?". Hon verkar dock insett att hon trampade lite i klaveret när syndafloden kom och folk ändå stod kvar och dansade trots dränkt katt-syndrom. Hon tackade ödmjukast flera gånger för allas engagemang så hon får väl vara förlåten. 

Trots att jag hade två sjöar i kängorna (det läckte in uppifrån), fastklistrade jeans och en egenstickad kofta som gått sönder på mig så måste jag erkänna att Thåström blev en av festivalens absoluta höjdpunkter. Det slutade inte regna men det passade ganska bra in i stämningen. Han har inte varit med riktigt lika länge som första kvällens rocklegender Patti och Iggy men det är inte långt ifrån. Det är mycket rök och lek med ljus; jag undrar stundtals om jag inte hamnat på nattklubb i Twin Peaks med hattar, rök, dova melodier och rött ljus. Jag höll ett öga öppet för Bob och dansande dvärgar. Det var längesedan jag såg den punkige rockgubben, då uppskattade jag det föga men nu var det något i den unika rösten och det ganska sansade rockandet som pilade sig rakt in i mitt innersta musiköra. 

Trots sedvanlig festivalgegga för tredje året i rad så har det varit en fantastisk upplevelse med nya och gamla bekantskaper. Jag lär väl hänga på låset på biljettsläpp till nästa års festival trots att jag nu känner mig ganska sliten.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo