Fortsätt till huvudinnehåll

Utan partner blir du ett djur

The Lobster

Regi: Yorgos Lathimos
Manus:Yorgos Lathimos, Efthymis Filippou
I Rollerna: Colin Farrell, Rachel Weisz, Olivia Colman, John C. Reilly, Ben Whishaw m.fl.
Finns på Netflix. 

I en nära framtid är det olagligt att vara singel. Reglerna i The City är stenhårda, alla granskas. Singlar skickas till ett hotell där man ska ha hittat en partner inom 45 dagar, annars förvandlas man till ett djur och förvisas till skogen. Om man på den dagliga jakten fäller vildar får man extra dagar. Och så finns det så klart rebeller i skogen. David (Colin Farrell) anländer till hotellet med sin hund, dagarna börjar ticka och hans tafatta resa till att hitta en partner tar många märkliga vändningar och han träffar flera lustiga vänner. Han väljer att bli en hummer om han inte lyckas, för den lever i hundra år och är fertil livet ut. 

Det här är något av det märkligaste jag har sett, en komisk dystopi. Skådespelarna är fantastiska, alla från Farrells känslolösa huvudkaraktär till hans märkliga vänner (Reilly och Whishaw) till hotelldirektörskan spelad av Olivia Colman. Det är väldigt absurt att dessa ändå ganska normala karaktärer lever i den här märkliga Kallocainaktiga världen och det är frustrerande att inte helt veta varför det har blivit så. Den är så absurd så att den blir komisk. De har tagit en ganska normal dystopi och skruvat till den med komiska detaljer samt det här om att förvandla folk till djur, hur kom de ens på det? Lustigt och obehagligt på samma gång. 

Filmen blev nominerad till en Oscar 2017 för bästa manus och Farrell blev nominerad till en Golden Globe samma år för sin huvudroll. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…