Foo Fighters
Ullevi 5/6 2018
Publik: Drygt 50 000
Bäst: My Hero med Dave Grohls hyllning till doktorn Johan Sampson
Sämst: Det är lite utdragna utspel av instrumental show emellanåt.
Det har varit värmebölja i Göteborg de senaste veckorna men den femte juni har det svalnat. Men det är inte kallt, det är ändå 20 grader och Göteborg kokar. Parkerna är fulla, det är kö in på uteserveringarna, alla krogar och matställen med någon självbehärskning spelar Foo Fighters, det är dags igen.
Efter förbanden Frank Carter samt Goat kommer slutligen bandet upp på scen. En man utklädd till Dave Grohl kommer ut på scen och trillar ner framför, det känns lite som en fars, men så drar det igång i en rejält energifylld version av All my life följt av Learn to fly och en av mina favoriter The Pretender.
En bit in i spelningen går Dave ut på sin ramp i mitten och det är nog ändå flera i publiken som håller andan med 2015 års konsert i färskt minne. Och det är just det som han tar upp. Han frågar hur många som var där senast, många viftar och Dave konstaterar helt enkelt att "We do not need to talk about that". Däremot berättar han om känslan förespelningen då han fick höra att Bruce Springsteen spelade tills det blev en spricka i arenan och efteråt, oh well. Kameran till storbildsskärmen har letat sig fram till läkaren som stabiliserade Daves ben efter förra Ullevikonsertens fallolycka och den akustiska My hero tillägnas läkaren Johan Sampson. Klart en av höjdpunkterna under hela spelningen.
De nya låtarna från den nya skivan Concrete and Gold känns så klart minst rutinerade, publiken sjunger inte med och banden har faktiskt varit på turné sedan innan skivan släpptes. Men jag tycker ändå det finns sköna beats i låtarna och det är ett lite spännande inslag med tjejkör på scen. Men det är en helt annan nivå på de gamla hitsen, tack och lov att Dave står på benen, ja näst intill helt still, under Monkey wrench.
Mellanakt med bandpresentation är väl näst intill obligatorisk numera. En mash-up mellan van Halens Jump och Lennons Imagine är väldigt underhållande och precis som senast får vi höra Queen och Bowies gamla hit Under pressure. Den här gången sätter sig Dave bakom trummorna, frälser publiken med att spela introt till Smells like teen spirit, och Taylor Hawkins sjunger i sina hawaiishorts främst på scen. Det var kul att äntligen få se det numret som det ska utföras och fantastiskt för en gammal Nirvanaanhängare och stort fan av Queens of the Stoneage (där Dave gästspelat som trummis. Och de spelar i Göteborg på lördag 9/6!). Och så älskar jag ju så klart Queen.
Foo Fighters försöker avsluta med en mäktig allsångskavalkad i en lång Best of you, men blir uppjagade på scen för extranummer. Dave tackar till slut publiken som kom tillbaka och som stöttade honom genom något av det värsta han varit med om förra gången han var på Ullevi och så drar de på det jag med spänning väntat på, fantastiska Everlong. Och de lovar att komma tillbaka.
Läs även om konserten från 2015 här, med film på fallet och allt.
Kommentarer
Skicka en kommentar