Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2017

Mörk landsbygdsskildring från Kanada

Hägern - Lise Tremblay I den franskspråkiga delen av Quebec i Kanada finns en liten by med ett sinande antal invånare. Det finns en sjö med vackra fåglar och det finns en skog med fina jaktmöjligheter. Det finns en ständig schism mellan de bofasta och sommargästerna som vill fly storstaden. Det finns ett missnöje med att ungdomar flyr landet för staden. Det finns döda fåglar fullpumpade med hagel och någon har skjutit gubben Lefebvre. I fem sammanhängande noveller delar fem berättare med sig av livet i den lilla byn. Varje novell är som en egen liten gåta, en jagberättare som delar med sig av sin sfär leder läsaren in i landsbygdens innersta hemligheter med sina ledtrådar. Det tar en stund att få grepp om vem som berättar och allt eftersom trillar pusselbitarna från tidigare delar på plats. Berättarna är oerhört nära berättelsen, de vet knappt mer än vad vi vet, vilket gör det hela väldigt spännande. Jag läste den två gånger för att verkligen få cirkeln att gå ihop.  Det

Twin Peaks kommer till Tyresö

Orkidépojken - Helena Dahlgren Lina är försvunnen. Hanna och Zeb är bästa kompisar och försöker hitta sin tillvaro i den dödstrista förorten Tyresö. Orkidépojken skriver sin blogg och det verkar finnas något obehagligt ute i skogen.  Helena Dahlgren var min bokhora då hon fortfarande skrev för Bokhora. Jag såg direkt när ett inlägg kom från henne, jag köpte böcker efter hennes tips och jag startade så en egen bokblogg. Nu har vi varit bloggkollegor och vänner i många år och nu romandebuterar hon. Jag inser att jag tror detta är första gången jag läser en roman av en person jag faktiskt känner, det är en helt ny upplevelse. Jag som är hårt skolad inom litteraturvetenskapen att man inte ska bblanda in författare i läsningen blir lite överrumpad av den här känslan. Nu menar jag inte att jag ser Helena i någon karaktär eller så men jag ser hennes språk som jag hört på andra sätt förut och jag får en annan känsla för händelserna för jag ser kanske lite mer av vad hon valt att inte

Om liv och död och dödsstraff i Zimbabwe

Memorys bok - Petina Gappah Memory sitter i ett fängelse i Zimbabwe för mord. Hon har blivit dömd till dödsstraff. Hon tror att hon blev såld till en vit man av sina föräldrar när hon var liten, mannen som hon senare sitter anklagad för att ha mördat, men hon vet inte för hon har ingen att fråga. Hon är albino, kunde inte vistas i solen och har tack vare sin privilegierade uppväxt hos en vit man fått en ordentlig skolgång. Hon har alltid stuckit ut, så även på fängelset.  Petina Gappahs har tidigare skrivit den fantastiska novellsamlingen Sorgesång för Easterly och har nu romandebuterat med denna intensiva bok. Hon beskriver vardagen i Zimbabwe och i fängelset på ett väldigt rakt och detaljerat sätt, det är obehagligt att läsa om fängelsets rutiner och Memorys döda släktingar. Hon sparar inte på detaljerna när det kommer till toalettbestyr i fängelset eller andra vidrigheter. Hon får även med det lite mer vidskepliga och skrockfulla draget i Afrika, karaktärerna runt Memory

Skriv något kul då

Jag är ledsen Johan Hilton för att jag stalkar dig, det är verkligen inte planerat alls. Jag har hängt mycket i DN:s monter som haft fantastiskt program (och gratis kaffe) Skriv nåt kul då ditt jävla svin! Hör Nanna Johansson en röst säga i sitt huvud men hon har nog aldrig fått set uppmaningen från någon annan. Johannes Klenell är den som skrivit rubriken och kommer frpn Galago. Sara Granér känner av ett begär om att vara rolig och tyckte det car skönt att skriva annat. När inser man att man är så rolig att man jan leva på det? Sara tänker att hennes böcker ska vara kul, bra eller fint ekler alla tre. Utan nåt av dessa blir det dåligt, men hon går inte inför att bara göra nåt roligt. Humor är svårt för det är så svårt att veta vad som är kul. Är det kul så är det. Nanna har just gjort en rolig bok ned sig själv som jury för vad som är roligt så hon håller inte helt med. Men hon skriver inte envart roligt. Jobbar man tematiskt när man gör seriealbum? Sara gör inte det jättemycket,

Stockholm i mitt hjärta

En biografi om Hjalmar Söderberg, en scifibok och en bilderbok om älvor. Kan de ha något gemensamt? Ja, alla skildrar Stockholm. Stockholm som gestalt i litteraturen ska det nu handla om. Jesper Högström, som skrivit biografin, är från Skåne och kommer alltid vara skpning. Han staden Stockholm utifrånich ser en fördel i det.  Mårten Sandén är förvisso född i Stockholm men bodde i södra Sverige i många år. Han har dock alltid haft Stockholm med sig och känner nu att han flyttat hem. Henrik Fexeus ör från Örebro, ganska mära den stora staden, men ändå för långt bort för att bli annat än mytisk. Söderberg, Strindberg och Fogelström ör alla stora Stockholmsskildrare. Enligt Högström önskade Hjalmar Söderberg skildra Stockholm så som de stora stadsskildrarna skrivit om Paris, Köpenhamn osv. Även om Söderberg skildrar Stockholm väldigt realistisk så är det ändå en litterär gestaltning. Hur är man nyskapande i en Stockholmsskildring idag? Sandén är nyfiken på det hemliga Stockholm, han gå

Kulturkoftor

Celia B Dackenberg har just gett ut boken Kulturkoftor och har varit involverad i tidningen Hemslöjd. Vad är en kulturkofta? Helt oförskämt är det lite nedvärderande men vad vore kulturen utan dessa människor? Det är de som går på teater och konserter. Koftan är ett fantastiskt plagg. Celia älskar koftor och bilder på koftor. Hon vill genast veta historien bakom och hur koftan är gjord. Hon har hittat inspiration i allt från miss Marple till Kurt Cobain. Hon har studerat foton i låsta rum och experimenterat med färg, form och mycket ull. Hon har läst på om tama björnar och om polarexpeditioner. Boken är fantastiskt fin, den blandar historia och stickbeskrivningar på ett enastående sätt. Celia har dessutom släpat med alla tröjor ur boken, vilket säkerhetsvakterna på mässan tyckte var ganska märkligt men sticknördarna är i extas över att få se och peta såklart.

Alla kan drabbas

Charlie Eriksson har skrivit sin livsberättelse i boken Aldrig ensam där han vill synliggöra psykisk ohälsa. Charlie har själv levt med höga krav på sig själv och depression. Han hade egentligen ett perfekt liv med sport, bra betyg i skolan, goda vänner och familj men allt kan rämna när som helst. Alla kan drabbas. Charlie bestämde sig för att berätta efter flera självmordsförsök. Få bort alla lögner och själv förstå vad som händer. Han startade sidan Aldrig ensam och la ut sina texter och insåg vilket behov det fanns av att läsa ochvorata om detta. Han vilke ge andra som känpar någon och något att relatera till. De som är svårast att nå ut till är killar och män, de som inte vill prata känslor. De som har en hård yta. Charlsie tror tyvärr att väldigt många har en hård fasad men sitter hemma själva med sitt mörker. Han kommer fortsätta känpa för att få ut information och nå ut till människor som är ensamma i sin sjukdom.

Hur kan man leva, när omvärlden känns orolig?

Peppe Öhman och Karin Jihde driver podden Mellan raderna och författaren Philip Teir harjust gett ut undergångsromanem Så här upphör världen. Det handlar om rädsla för det okända och en situation utan hopp. Miljöaktivisterna har varnat i flera år men människan är för naiv. Utgångspunkten för Teirs roman är oro. Ett terrordåd sker, det är inte svårt att dra paralleller till lördagens belägringsstämning på mässan och kaoset utanför.  En familj flyr in i en sommaridyll, de ska ha det bra med fiske och jakt. De ska bli nödvändiga igen. Thier diskuterar vad som händer med tekniken när indergången kommit, vad händer med barnen när de inte längre kan sitta framför skärmen? Och vad händer med vår identitet som yrkesprrsoner? 

Tidlöst om tid

Bodil Jönsson har råkat skriva en bok om tid som från början bara handakde formen. Hon skulle skriva 100 frågir och svar om just tid. Tid har alltid varit intresserad av tid, när hon var fyra år trodde hon att människor hade årsringar precis som träd. Nu vid 75 årsringar vet hon bättre men hon tycker ändå det är en fin bild.  Det värsta som finns är att leva i nuet, för det har alltid passerat. Varför går man upp på morgonen? För man vill något, för livet går framåt. Tid är naturens fantastiska sätt att hindra allt på en gång. Vi har mått, vi ser hur låbga vi är, men vi har inga naturliga sätt att se tid. Varför har vi historiskt varit så intresserade av att tämja tiden? Antagligen för att ha kontroll. Före och efter, säger Bodil och tappar en papmugg på golvet. Det är inte så svårt, men vi behöver mer soecifikt än så. Hur länge är före och efter? Är det skillnad på bakåttankar och eftertankar? Hur svarar man på barns frågor om hur många straxar som är en stund? Tiden bryr sig int