Fortsätt till huvudinnehåll

Storstilad comeback till skönlitteraturen



Arundati Roy utkom 1997 ut med sin debut De små tingens gud och har förs nu, 20 år senare utkommit med en ny skönlitterär bok.
Det står John Freeman på tavlan men jag är ganska säker på att det är Dorotea Bromberg som samtalar med Arundahti men plötsligt dyker han så upp, ungefär åtta minuter sen den här gången med.
Arundhati tycker att det är betydligt enklare att skriva essäer, skönlitteratur är ett helt litet universum.
I Indien är nationalism avancerad. Det handlar om kastsystem och social hierarki. Det handlar om frigörelse från Storbritannien och problemen med att bli självständiga. Vad är ens nationalism i detta sammanhang? Vad är Indien? Vad är antinationalism? Allt detta är frågor som Arundhati jobbar med dagligen och som genomstrålar hennes litteratur.
John Freeman menar att Arundhati gestaltar karaktärer som blir kvar, som det går att prata med efter man läst klart. Hon berättar själv att hon tagit mycket inspiration tån sin hemort. Hennes karaktärer från debuten är alltid med henne men hon ville inte skriva någon uppföljare. Hon ville utmana romanens form, hon känner att allt, till och med feminism och böcker, är domestiserade. Hon ville inte skriva stereotypa indier som går på yoga och så vidare. Hennes karaktärer är lite misanpassade men ändå ”drop-ins” i stället för drop-outs. De vill skapa detta universum som hon anser att en roman ska vara.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…