Fortsätt till huvudinnehåll

Storstilad comeback till skönlitteraturen



Arundati Roy utkom 1997 ut med sin debut De små tingens gud och har förs nu, 20 år senare utkommit med en ny skönlitterär bok.
Det står John Freeman på tavlan men jag är ganska säker på att det är Dorotea Bromberg som samtalar med Arundahti men plötsligt dyker han så upp, ungefär åtta minuter sen den här gången med.
Arundhati tycker att det är betydligt enklare att skriva essäer, skönlitteratur är ett helt litet universum.
I Indien är nationalism avancerad. Det handlar om kastsystem och social hierarki. Det handlar om frigörelse från Storbritannien och problemen med att bli självständiga. Vad är ens nationalism i detta sammanhang? Vad är Indien? Vad är antinationalism? Allt detta är frågor som Arundhati jobbar med dagligen och som genomstrålar hennes litteratur.
John Freeman menar att Arundhati gestaltar karaktärer som blir kvar, som det går att prata med efter man läst klart. Hon berättar själv att hon tagit mycket inspiration tån sin hemort. Hennes karaktärer från debuten är alltid med henne men hon ville inte skriva någon uppföljare. Hon ville utmana romanens form, hon känner att allt, till och med feminism och böcker, är domestiserade. Hon ville inte skriva stereotypa indier som går på yoga och så vidare. Hennes karaktärer är lite misanpassade men ändå ”drop-ins” i stället för drop-outs. De vill skapa detta universum som hon anser att en roman ska vara.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…