Fortsätt till huvudinnehåll

Om konst och ensamhet

Den ensamma staden - Olivia Laing


När Olivia lämnar England för kärleken i New York, och han hinner ångra sig innan hon knappt kommit fram, så är den där. Ensamheten. Den där speciella ensamheten som man känner på platser där man är ensam bland massor av människor, ensamheten i en storstad där alla är på väg till eller ifrån sitt. Olivia vänder sig till konsten och finner både tröst och nya aspekter av ensamheten samt även helt nya sätt för människor att mötas på. Det handlar om stora konstnärer som Andy Warhol och Edward Hopper, det handlar om konstinriktningar samt språkfilosofi och boken är en rejäl stadsvandring i New York. 

För en konstvetare och kulturvetare av alla dess slag som dessutom inte kan få nog av resor så är detta så klart en våt dröm. Att tolka New York-knutna konstnärer genom temat ensamhet är helt genialiskt, otroligt häftigt! New York får ändå fortfarande räknas som konstens huvudstad i världen, i alla fall när det kommer till den moderna, med tanke på att allt fokus flyttades dit i och med världskrigen i Europa. Paris i all ära, men vill man se på 1900-talskonst så är det USA som gäller. Laing väver dessutom in psykologi och filosofi mellan konstdjupdykningarna och stadsvandringarna och sätter i den här kombinationen fingret på vad den moderna stadsensamheten är. De som känner mig vet att det här även är min berättelse, jag gjorde en liknande resa till en ny stad helt ensam och fann meningsfullheten i kulturen. Att läsa den här boken är som att träffa en kompis och prata över en kopp kaffe. 

Det här är dock i mitt tycke ingen bok man lånar från biblioteket och läser igenom från pärm till pärm. Jag vill ständigt rycka upp telefonen och bildgoogla tavlorna eller filmerna eller miljöerna och studera samtidigt som jag läser. Och jag menar verkligen hela tiden. Förlaget Daidalos har en fantastisk länksamling tillhörande boken som man verkligen vill följa parallellt med läsningen.

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.