Fortsätt till huvudinnehåll

Om konst och ensamhet

Den ensamma staden - Olivia Laing


När Olivia lämnar England för kärleken i New York, och han hinner ångra sig innan hon knappt kommit fram, så är den där. Ensamheten. Den där speciella ensamheten som man känner på platser där man är ensam bland massor av människor, ensamheten i en storstad där alla är på väg till eller ifrån sitt. Olivia vänder sig till konsten och finner både tröst och nya aspekter av ensamheten samt även helt nya sätt för människor att mötas på. Det handlar om stora konstnärer som Andy Warhol och Edward Hopper, det handlar om konstinriktningar samt språkfilosofi och boken är en rejäl stadsvandring i New York. 

För en konstvetare och kulturvetare av alla dess slag som dessutom inte kan få nog av resor så är detta så klart en våt dröm. Att tolka New York-knutna konstnärer genom temat ensamhet är helt genialiskt, otroligt häftigt! New York får ändå fortfarande räknas som konstens huvudstad i världen, i alla fall när det kommer till den moderna, med tanke på att allt fokus flyttades dit i och med världskrigen i Europa. Paris i all ära, men vill man se på 1900-talskonst så är det USA som gäller. Laing väver dessutom in psykologi och filosofi mellan konstdjupdykningarna och stadsvandringarna och sätter i den här kombinationen fingret på vad den moderna stadsensamheten är. De som känner mig vet att det här även är min berättelse, jag gjorde en liknande resa till en ny stad helt ensam och fann meningsfullheten i kulturen. Att läsa den här boken är som att träffa en kompis och prata över en kopp kaffe. 

Det här är dock i mitt tycke ingen bok man lånar från biblioteket och läser igenom från pärm till pärm. Jag vill ständigt rycka upp telefonen och bildgoogla tavlorna eller filmerna eller miljöerna och studera samtidigt som jag läser. Och jag menar verkligen hela tiden. Förlaget Daidalos har en fantastisk länksamling tillhörande boken som man verkligen vill följa parallellt med läsningen.

Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott.