Fortsätt till huvudinnehåll

Litteraturen - en expansiv översättning av verkligheten



John Freeman som är huvudperson i detta seminarium sitter i en taxi mellan flygplatsen och mässan, men den som väntar på något gott...
John Freeman har startat tidskriften Freeman’s (tdigare redaktör från Granta) om litteratur som nu kommer i svensk översättning.
Behövs en tidsskrift? Är det värt när lösnummerprenumeranterna sinar?
Förlaget Polaris tycker att det är viktigt. Också att översättning får ta plats. Det är inte enbart översatt från engelska utan 13 språk finns representerade i det senaste numret.
Elisabeth Åsbrink tycker att denna tidsskrift är en liten pärla, men den borde mer ses som en pocket än en klassisk tidsskrift. Det är mer som en antologi, precis spm Granta.



När Freeman väl anläder ynka åtta minuter försenad lägger han sig i diskussionen med att förklarar varför han kände att Granta inte dög och således varför han startat en egen. Han talar om att magasin kommer från franskans ord för butik och han ville helt enkelt skapa en liten butik som är större än de anglosaxiska magasin han kände till. Nationalitet är viktigt och flera nationaliteter ska få utrymme i hans magasin. Läsning leder till att man är mer vaken än någonsin, ser världen och upplever mer menar Freeman. Han refererar till sina egna upplevelser av att ha läst Den lille prinsen och fascismens uppgång. I det senaste numret av tidsskriften ville han sånedes ha ett tema med nya förmågor inom alla genrer.
Åsbrink menar att temat är existentiellt också. Den tar fram essensen i att vara människa. Den trotsar språkbegränsningar och inte bara genregränser.
Freeman menar att man kan göra intressanta saker med språk, berätta historier vare sig de är fiktion eller inte. Genre spelar ingen roll, läsaren ser en bra berättelse.
Översättaren Niklas berättar om svårigheter med översättning genom att ge exempel på hans översättning av Marlon James History of seven killings som innehåller väldigt mycket jamaikansk slang. Det är svårt att få med vissa saker men å andra sidan är det svårt för en svensk läsare att förstå vissa kulturella referenser ändå. Man får det att funka. Han valde att inte översätta tex namn och låttexter som liksom ska vara som de är.
Är vi mer fria i vår läsning numer? Åsbrink drar en parallell till wrestling och South Park, karaktärerna berättar mer och mer otroliga historier som plötsligt inte handlar om wrestling längre. Med fake news och så vidare lyssnar vi för mycket på berättelser utan att vara kritisk. Freeman håller med, refererar till USA:s 45:e president utan att vilja nämna Trumps namn. Vi måste vara aktsamma på berättelser som utelämnar och till och med döljer fakta. Allt kan bli en bra berättelse men allt är inte fakta.
Dock menar Åsbrink att detta är en double blessing, vi lär oss också otroligt mycket om andra kulturer och hostorien som vi inte kan få utan berättelser.
Förlagschefen proklamerar stolt att Freemans ska vara free och delar så ut denna spännande tidsskrift till alla i publiken.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…