Fortsätt till huvudinnehåll

Kärlek och identitet


Jennifer Niven älskar att läsa böcker med två parallella författare och därför har hon själv använt sig av det. Hon tycker att det är enklare att skriva en pojke som berättarperspektiv. Johanna Lindbäck håller med, hon tycker även att man får mycket gratis med två berättare. Vissa saker upplever båda och vissa saker upplever enbart en part.
För Niven är det svåraste med två berättare att särskilja deras unika deras unika röster. Hon använde bland annat olika playlists att lyssna på när hon skrev de olika personerna. Lindbäck är ingen musikperson så hon skapar inte listor med låtar men hon tycker det är oerhört svårt att hitta rösterna. Hon tycker även att det är utmanande att hitta en balans mellan de två berättarrösterna, så att inte någon av dem blir mer huvudkaraktär än den andre.
Niven hittade inspiration till sin berättelse om en ansiktsblind karaktär i en kusin somhar just den åkomman. Hon intresserade sig för hur man ser världen som ansiktsblind och ville skriva om det.
Är det svårare att skriva de mörka bitarna? Lindbäck tycker inte det, hon tror snarare att det skulle vara svårast att skriva en rakt igenom glad oerson för en spdan existerar inte.
Tara Moshizi tycker att Niven fått med humor även i det mörka, och hon håller med. Man måste kunna hitta de ljusa punkterna i mörkret för de finns alltid där. Lindbäck tillägger att det kommer alltid komma en mirgondag, något hon gärna får med i sina romaner. Niven säger att hon gråter när hon skriver de ledsamma bitarna och skrattar åt de roliga, man måste tillåta sig själv att ha känslor när man skriver. Niven fortsätter med att säga att hon är femton år på indudan och akktid kommer att vara det, därav kan hon skriva för den åldersgruppen och hon känner sig privilegierad med att få göra det.
Båda författarna är överens om att sociala medier är mest av godo. Båda använder detta i sina berättelser och Niven tycker att det är ett strålande sätt att träffa nya människor och att få kontakt med sina läsare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…