Fortsätt till huvudinnehåll

Kärlek och identitet


Jennifer Niven älskar att läsa böcker med två parallella författare och därför har hon själv använt sig av det. Hon tycker att det är enklare att skriva en pojke som berättarperspektiv. Johanna Lindbäck håller med, hon tycker även att man får mycket gratis med två berättare. Vissa saker upplever båda och vissa saker upplever enbart en part.
För Niven är det svåraste med två berättare att särskilja deras unika deras unika röster. Hon använde bland annat olika playlists att lyssna på när hon skrev de olika personerna. Lindbäck är ingen musikperson så hon skapar inte listor med låtar men hon tycker det är oerhört svårt att hitta rösterna. Hon tycker även att det är utmanande att hitta en balans mellan de två berättarrösterna, så att inte någon av dem blir mer huvudkaraktär än den andre.
Niven hittade inspiration till sin berättelse om en ansiktsblind karaktär i en kusin somhar just den åkomman. Hon intresserade sig för hur man ser världen som ansiktsblind och ville skriva om det.
Är det svårare att skriva de mörka bitarna? Lindbäck tycker inte det, hon tror snarare att det skulle vara svårast att skriva en rakt igenom glad oerson för en spdan existerar inte.
Tara Moshizi tycker att Niven fått med humor även i det mörka, och hon håller med. Man måste kunna hitta de ljusa punkterna i mörkret för de finns alltid där. Lindbäck tillägger att det kommer alltid komma en mirgondag, något hon gärna får med i sina romaner. Niven säger att hon gråter när hon skriver de ledsamma bitarna och skrattar åt de roliga, man måste tillåta sig själv att ha känslor när man skriver. Niven fortsätter med att säga att hon är femton år på indudan och akktid kommer att vara det, därav kan hon skriva för den åldersgruppen och hon känner sig privilegierad med att få göra det.
Båda författarna är överens om att sociala medier är mest av godo. Båda använder detta i sina berättelser och Niven tycker att det är ett strålande sätt att träffa nya människor och att få kontakt med sina läsare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…