Fortsätt till huvudinnehåll

Irländsk romankonst


Ola Larsmo hävdar att vi är inne i en ny irländsk våg av författare, Sara Baume, Eimear McBride och Mike McCormack är nog beredda att hålla med.
McBride skriver om familjeförhållanden och sjukdom, men det säger inte mycket om hennes romaner, A girl is a half formed thing är väldigt speciell till stilen sett. Arvet deån Joyce och Beckett är rungande starkt. Hon ville själv nyttja modernismens metoder som kvinna och för att skriva om en kvinna. Hon tycker att det får ställas krav på läsarens soråkflrståelse, de är ändå läsare och inte TV-tittare.
McCormack har skrivit en spökhistoria och Larsmo undrar varför de valt att avslöja slutet redan på bokens omslag. McCormack svarar att alla fattar väl att han är död! Så om alla redan vet det så blir det inget billigt avslöhabde på slutet utan det intressanta är hur berättelsen tar sig dit. Återigen lägger författaren en hel del ansvar hos läsaren och har ett förtroende för denne. I sin tidigre riman Notes on a coma gar han inte mindre än sju berättare vilket också ställer enorma krav på läsaren.
Baume skriver om irländsk landsbygd och tycker att icke miserabla beskrivningar av denna saknas. Hennes senaste roman handlar om konst och konstnären Ruchard Longs tavla A line made by walking har fått namnge romanen. Hennes huvudkaraktärer är riktiga original och ensamvargar.
Vad är genensamt med dessa tre författare? Larsmo tycker att detaljrikedom är ett viktigt gemensamt drag. Och det verkar hända mycket i irländsk littwratur just nu. McCormack pratar om irländsk realism, även om hans böcker är spökhistorier och scifi så finns ändå det där bestående stället. Han fann landsbyggden på Irland oerhört frigörande och inspirerande, inte aalls så inträngande som det ofta påstås. McBrides debut sprudlar av irländsk miljö, hon är intresserad av att skriva om specifika personligheter och inte om en speciell typ av person. Detaljerna i hennes bok står för sanningen i hennes böcker som berättelsen står på. Baume tror inte att hon hade skrivit fiktion om det inte vore för finanskrisen 2007. Både goda och dåliga tider har format Irland på olika sätt. Även McCormack tackar svårare tider för sina alster, det gick bättre att samla sina tankar. McBride lyfter dock fram att under goda tider har författare som skrivit kritiskt om Irland inte fått något publicerat för det passade inte in. Nu kommer en boom för Irland igen men samtidigt ges många oberättade berättelser ut ändå.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Julkalenderbloggstafetten Lucka 5

Sanningen om fallet Harry Quebert - Joël Dicker

Författaren Marcus Goldman har skrivkramp och ett överhängande hot om stämning från förlaget om han inte kommer in med ett manus omgående. Samtidigt hittas kvarlevorna efter Nola Kellergan efter 33 år i författaren Harry Queberts trädgård. Harry är före detta lärare, mentor och god vän till Marcus som bestämmer sig för att åka till den lilla staden Aurora och reda ut händelserna kring Nolas försvinnande och död. Harry verkar ha haft en relation med Nola som var blott 15 år gammal men det verkar varit äkta kärlek. Har Harry mördat Nola? Eller var det någon av alla de andra männen hon verkar haft en relation med? Vad är det för mörka hemligheter Nola burit på? Och hur lämpligt är det att Marcus gör sin egen utredning samtidigt som han skriver boken om händelserna, Sanningen om fallet Harry Quebert?
Det finns dussindeckare om handlar om poliser, det finns spänningsromaner som får läsaren att hålla andan av tempot, det finns mörka thrillers…