Fortsätt till huvudinnehåll

Humoristiskt om ungas identitetsfrågor


Lisa Bjärbo tänker nu ha kul i 45 minuter med humorduon Ted Forsström och Kaj Korkea-aho och en del i en annan humorduo, Åsa Asptjärn.
Den manliga, finlandssvenska duon har skrivit en mailroman, en romig roman om två fjortonåringar som mailväxlar då den ene av dem flyttar utomlands. Hur är humorn igen? Ted vill gärna kalla den hysterisk för det händer väldigt mycket hela tiden. Kaj tycker också att de tillhör de där tonåriga pojkarna som i te gärna pratar om känslor utan gärna uttrycker sarkastiskt.
Åsa har skrivit om Emanuel som är något av en antihjälte och inte så populär och hans vän Tore kanske är orsaken. Emanuel börjar imgås med annat folk men fortsätter vara en underdog.
Ted och Kaj har inspirerats av Berts dagbok, de kände väl igen sig då Kaj stammade och Ted gick i hemmasydda kläder. De sammanfattar perioden som en slags vilda västern. Om inte Berts dagbok funnits hade inte heller Zoo funnits, som duons bok heter.
Åsa är något för gammal för Bert tycker hon men har bland annat läst Sue Townsend. Hon tycker det varit oerhört viktigt med roliga böcker under uppväxten.
Hur känns det att böckena marknadsförs som roliga? Kaj och Ted tycker det känns helt okej, de gick ändå i för att dkriva en tolig bok. Det hade varit värre om den marknadsförd som rolig men att drt inte var meningen. De vill också nå nya läsare.
Åsa kan så klart tycka att det är vettigt att det står att boken är rolig när man haft den åsikten. Eller vore det roligare om ingen visste om det och det plötsligt visar sig vara rolig?
Får man skoja om vad som helst? Är bröst fortfarande något att skoja om? Ted och Kaj har med en scen i sin bok med en tjej som just fått stora bröst över sommaren och som ska hoppa längdhopp. Duon menar att det ändå hör till att bli tonåring, att upptäcka sexualitet. Eftersom de inte har någon övergripande betättare utan pojken själv berättar så hade det inte blivit trovärdigt på något annat sätt. De försöker ändå ge en övergripande bra kvinnosyn. Åsa låter sin karaktär trampa i klaveret flera gånger men han har också en storasyster som har ett förnuft spm väger upp berättelsen.
Var det då roligt att gå på högstadiet? Publiken skrattar högt. Alla har vi våra minnen från den här tiden. Kaj berättar om frivilliga nattvandringar med matteläraren som var bättre än att tvingas dansa med tjejer på disco. Minnen från den tiden tycks mänskliga och gulliga men det var ändå en rintig skräck. Tänk att tvingas dansa med någon tjej och göra fel? Det är blodigt allvar, det är på liv och död säger Åsa och håller med. Vidare säger hon att hon ville skriva en bok som hon själv hade velat ha att läsa mer än att boken handlar om henne själv, men det är ingen slump att det blev just högstadiet.
Vilka ämnen kan man närma sig med hjälp av humor? Åsa tycker just vänskap gärna beskrivs med humor men även genus och politik får ta plats. Kaj håller med om vänskapen men håller språket och kommunikation varmt om hjärtat då han själv talar finlandssvenska, som ganska få gör, och dessutom stammar. Ted lägger till det här med att prata med flickor, att han gärna skildrar sådana situationer med humor för att visa på att det inte är så farligt. Kaj tar också upp sociala medier som ett annat ämne, där en scen med ett våffeljärn blir lite lagom viralt i bokens värld på ett väldigt roligt sätt.
Åsa fortsätter med att påpeka att humor gör att man kan blande det riktigt mörka och det mer lätta. Det kan få vara roligt även om det är jobbigt. Man kan väl sammanfattningsvis säga att humor är väldigt viktigt för väldigt mycket i livet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…