Fortsätt till huvudinnehåll

Det kosmopolitiska Paris


Både Ulf Peter Hallberg och Sigrid Combüchen har nyligen kommit ut med böcker relaterade till Paris.
Sigrid var blotta 13 år första gången hon var i Paris och var enbart intresserad av Napoleon. Några år senare var hon dör som författarinna för att hon just skrivit en roman.
Ulf Peter kom dit för första gången då han var 17 år och såg det som en drömstad, till skillnad från Malmö kan man där vara anonym och hur man själv ville. Det var en enorm befrielse att ta del av allt det där som fanns i staden, det som tillhört staden i flera hundra år.
För Sigrid är Paris förknippat med mode och fullt med folk. Kulturen kom långt senare.Ulf Peter upplevde senare de våldsamma 68-rörelserna och hade starka upplevelser med sig av existentialism och Sartre. Ulf Peter är mer för ord och bild, Sigrud för ljud och rörelse.
Det som är generellt ger aldrig en roman liv utan det är det som är eget, okonventionellt är det som blircen bra berättelse enligt Sigrid.
Är Paris kosmopolitiskt idag? Ulf Peter såg ett Paris med många natuonaliteter, han hade en romantisk dröm om kulturen. Idag är det ett hårdare klimat, det är många som blit utslagna. Kapaciteten finns inte där. Han tycker sig se stora likheter mellan Strindbergs Inferno och dagens Paris.
Sigrid anser att vi tappar det kosmopolitiska till förmån för det internationella. Allt blir likadant. Flygplatserna är lika världen över, folk lyssnar på samma låtar på Spotify. Det som är intressant och som är något som håller kvar det kosmopolitiska perspektivet är blandningen av kulturer men detta är hotat, framförallt i storstäderna.
Det kosmopolitiska jobbar för att ta vara på det unika, det internationella jobbar för att plana ut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig? Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in . Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig? Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder de

Sommarläsning

Idag börjar mitt lokala bibliotek med sommarlån, det vill säga att ma nfår ha böckerna i sex veckor. Jag passar på att kolal igenom de tips jag fått om Oceanien och Danmark, kollar vad som finns inne på biblioteket och kommer fram till följande lista som ska lånas hem idag: - Sonya Hartnett - Torsdagsbarn (ungdomsbok, australiensisk författarinna, den sista boken i ALMA-utmaningen) - Christian Jungersen - Undantaget (dansk författare, en bok som man inte ska kunna lägga ifrån sig) - Janet Frame - En ängel vid mitt bord (författare från Nya Zeeland, självbiografisk bok) - John Marsden - I morgon när kriget kom (australiensisk författare, ungdomsbok, dystopi?) - Jette Kaarsbol - Den stängda boken (dansk författarinna, historisk roman) - Peter Hoeg - De kanske lämpade (dansk författare) Får in en hel del utmaningar där känner jag. Det blir en tur till biblioteket på lunchen! UPPDATERING: Peter Hoeg fick stanna kvar på biblioteket, däremot kom alla andra med hem, plus Människo