Fortsätt till huvudinnehåll

Brasilien in på bara skinnet


Något försenat kliver Joao Pauolo Cuenca in i seminariet. Hans enda bok på svenska Kroppsligheten handlar om en manlig berättare som letar efter något som är verkligt, försöker komma på hur man vet vem någon är nör man knappt vet vem man själv är. Den handlar mycket om identitet. Även strukturen av romanen förstärker detta osäkra leverne, man är som en flyga på väggen, det man som läsare ser ändras utifrån hur, när och var man ser det. Kapitlen är dessutom numrerade efter primtal. Det hänger så klart ihop med den fragmentariska möjligheren att se världen, kapitel fyra till exempel får läsaren helt enkelt skriva själv, i huvudet.
Samtidigt är boken en mörk skildring av Rio de Janeiro, den skildrar staden som en väldigt isolerad stad, med instängda människor. Cuenca har själv bott i Cooacabana, han minns att hans vy från fönstret var en vägg, den initiala inspirationen till att skriva den här romanen.
Boken innehåller många sexscener, men sexet blir mer som ett straff. Det påminner nästan om Dantes Inferno. Cuenca förklarar att Brasilien är våldsamt, ett land med dålig kvinnosyn, vilket står till grund för dessa scener. Det finns en konstant spänning mellan en väldigt romantisk känsla och detta våld. Den kvinnliga karaktären i boken är en femme fatale som slukar män men som samtidigt är kärleksfull i andra situationer.
Cuenca har skrivit flera romaner som finns på engelska. Någon utspekar sig i Tokyo, någon handlar om OS, någon berättas från ett slags flygplansoerspektiv, en handlar om identitetsstöld. Det är helt klart ett författarskap som intresserar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…