Fortsätt till huvudinnehåll

Kulturkalaset: Forum för Poesi och Prosa

Bild från www.poesiochprosa.se
Forum för Poesi och Prosapassar på att sparka igång sin höstsäsong under årets Kulturkalas med en programpunkt de lite fiffigt valt att kalla just Kalaslitteratur. Författarframträdandena i sig kanske inte har så mycket med kalas att göra men att de flyttat sitt evenemang från Musikens hus, där de brukar hålla till, till Stora teaterns maffiga Kristallfoajé är faktiskt rätt kalas. 

Och det är just i Kristallfoalén som kvällens första författare tar sitt avstamp då den haft en speciell betydelse för honom. Stewe Claeson var tidigare helt okänd för mig men han har varit nominerad till både Augustpriset och Nordiska rådets litteraturpris för sina romaner. När det senast var dags att börja på ett nytt alster tänkte dock Stewe lite annorlunda och har med sin Snön faller i Cochise County samlat ihop sina dagboksanteckningar och skrivit en slags biografi över sitt liv med amerikansk poesi. Han har nämligen ägnat väldigt mycket tid åt att samla in amerikanska diktare och översätta dessa till svenska. Stewe är helt klart en riktigt skön snubbe med mycket litteratur i bagaget och är en riktig inspirationskälla. Hans relation till Kristallfoajén var rätt långsökt, det handlade om att han bokat den för en teateruppsättning men så visade det sig att den inte passade för akten alls så det blev aldrig något. 

Även om Stewe läser upp några amerikanska dikter så är det Elis Burrau som står för kvällens uppläsning. Han förkunnar att han har fett hår och läser så upp ett par dikter i sin helhet. Den unge Burrau har av svenska dagbladet utsetts till en av de viktigaste unga poeterna i Sverige och har även varit nominerad till Borås tidnings debutantpris. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

TemaTisdag: London

London säger ni? Ja där har jag varit och det såg ut lite så här:































Detta inlägg är en del i Boktimmens tematisdagar, ett fristående initiativ i samband med #blogg100