Fortsätt till huvudinnehåll

De polyglotta älskarna - Lina Wolff

Ellinor sitter i sin by i södra Sverige och lägger upp en kontaktannons. En chansning och en kontakt leder henne till Stockholm och till något oväntade äventyr. Max Lamas letar efter en perfekt älskarinna och förälskar sig, något som leder till en avgrund i hans liv. Lucrezia försöker hitta sin tillvaro i mormoderns fotspår, en dam som var en markisinna i en nu svunnen social värld. 

Det är inget tvivel om att Wolffs bok är ett mästerverk inom romankonsten. Den balanserar på en tunn linje mellan att vara en vidrig kvinnosyn och en skarp och kritisk blick på mannens sätt att se på kvinnan. Som läsare måste en vidga sitt perspektiv en aning och svälja att det inte är berättarens (och absolut inte författarens) önskan att mena att kvinnan är underordnad utan att inse att det handlar om en manlig blick som i högsta grad existerar i samhället utanför fiktionen. 

Känslan i romanen påminner mig mycket om några av mästerverken inom en av mina favoritkategorier inom romankonsten, det där surrealistiska och lite obekväma en hittar hos Murakami, Auster och till och med Kafka och lite David Lynch. Det är lite mystiskt, paradoxalt, det går inte riktigt ihop men uppenbarligen gör det ju det ändå. Jag tycker mycket om den första berättelsen om Ellinor, men jag tycker det faller ganska platt då det övergår till Max tyvärr. jag tycker inte att berättelserna flyter in i varandra på ett tillräckligt bra (eller konstigt för den delen) sätt.

"De polyglotta älskarna" belönades med 2016 års Augustpris i den skönlitterära kategorin. 


Köp boken här eller här

Kommentarer

  1. Oh men jag som varit supertveksam till denna. Känns väldigt navelskådande och neurotisk. Men när du börjar skriva om Murakami och Auster som jag älskar så blir jag mer sugen. Har du läst något av Austers fru - Siri Hustvedt?

    SvaraRadera
  2. Absolut, tycker att hon är superbra!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…