Fortsätt till huvudinnehåll

Rum för resande - Hans Gunnarsson

I över fyrtio år har skylten hängt på gaveln. Britt-Mari hyr ut rum i en liten ort i Småland, där hon bor tillsammans med sin son. Rummen står tomma, den nya stora vägen leder potentiella gäster förbi huset utan möjlighet till avstickare. Dock har de nu varit med i en artikel i DN och när ett par från norr bokar ett rum hoppas Britt-Mari på en vändning.

Tilde är på väg från Gävle med sin man Josef och sin son Joel för att söka upp sin biologiska mamma. Hon vet att hon har en bror som är yngre och som mamman behöll, frågorna om hennes öde är många. Spänningarna och det förflutna kommer allt mer fram i ljuset ju närmare mötet mellan mor och dotter kommer. 

I en blandning av sparsmakade meningar med mycket laddning mellan raderna och med kvick och rytmisk dialog bygger Hans Gunnarsson i sin senaste roman upp en intrig med en väldigt osäker utgång. Britt-Mari kämpar med Tord och hans förflutna, allt eftersom berättelsen rullas ut på boksidorna så inser läsaren att allt inte riktigt står rätt till med honom. Dessutom har Tilde inte riktigt bestämt sig för om hon faktiskt ska konfrontera sin biologiska mamma eller om hon bara vill se henne. En väldigt laddad relation mellan Tilde och Josef sipprar fram i dialogen under deras bilfärd och den trånga bilen står i kontrast mot den fria landsbygden de tror att de är på väg till. Britt-Mari känns dock som allt annat än fri då hon kämpar med sitt förflutna, med barnens döde far och med hennes skuldkänslor gällande allt som skett med Tord. 

Rum för resande är en kort men ack så fulladdad roman som väcker frågor i stället för att ge svar ända in i slutet. Den sätter fingret på väldigt mycket som är kärnan i mänskliga relationer och beteende och gör i alla fall mig frustrerad över hur vi ibland behandlar de som står oss närmast, jag vill skrika åt karaktärerna att de ska sluta haka upp sig på petitesser. 

Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…