Fortsätt till huvudinnehåll

Boken med den väldigt långa titeln

If I knew you were going to be this beautiful, I never would have let you go - Judy Chicurel

Katie bor i en sovande kuststad i östra USA, inte långt i från New York. Det är 70-tal och vietnamkriget är i full gång. Katie hänger gärna i hotellbaren eller med sina vänner, hon trivs med sin tillvaro men väntar ändå på något annat. Hon är adopterad och känner sig inte helt hemmahörande där hon befinner sig, men finns det något annat? Eller är det bara en del i att växa upp? Droger, alkohol, sex, fester, graviditeter, krigsveteraner blandas med en fantastisk miljö i den här crossoverromanen. 

Det tar ett tag innan en inser att den här boken inte handlar om något alls, på ett bra sätt. Berättelserna runt Katie bara flödar fram, det finns ingen röd tråd utan det är som livet i stort. Vissa människor kommer och går, andra bestå och vissa förändras. Någon lämnar bort ett barn, någon blir religiös och någon dör. Det är bara livets gång. Och jag har alltid varit svag för USAs östkust, det lummiga samhället där jag tänker mig att skrangliga bryggor sträcker sig ut i havet och svajar i vinden i det mjuka solskenet. Och kanske bjuds det på ett eller annat övergivet hotell vid strandkanten, eller ännu bättre, ett övergivet tivoli. Jag tyckte helt klart att berättaren påminde ganska mycket om berättaren i Perks of being a wallflower, den där som håller sig lite i bakgrunden och tack vare det har stor insyn i väldigt mycket. En berättare som vet lite mer än vad hon kanske borde veta. Jag gillar verkligen det här, den växer bara mer och mer. Som bokcirkelbok var den dessutom helt perfekt, fanns mycket att diskutera.


Köp boken här eller här

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…