Fortsätt till huvudinnehåll

Mästerverk eller ännu en krigsskildring?

Ljuset vi inte ser - Anthony Doerr

I Paris håller den lilla flickan Marie-Laure på att bli helt blind. Hennes pappa arbetar som vaktmästare på naturhistoriska museet dit han för med henne varje dag. Marie-Laure lär sig att använda sina andra sinnen, hon upplever dofter och ljud på ett helt nytt sätt. Hon lär sig också att hitta genom sin pappas miniatyrkopior och genom att räkna sina steg. Hon älskar att läsa böcker som hennes pappa köper till henne trots att de egentligen inte har råd. Det är 1930-tal och krigets vindar blåser in i Paris. 

I Tyskland är barnhemspojken Werner intresserad av teknikens under, han läser allt han kommer över. Han hjälper gärna till med grannskapets radioapparater, men han måste akta sig för det där är egentligen en syssla för judar. Werner vet att kolgruvorna leder till en tidig död så han söker sig hellre till Hitlerjugend. Ingen kunde förutspå vad det skulle komma att leda till. 

Doerrs sätt att beskriva världen för tankarna till den franska realismen, till verk som Pappa Goriot och Madame Bovary. Miljön och speciellt byggnaderna beskrivs med ömhet och precision, speciellt i delarna om den blinda flickan Marie-Laure där mer än bara synen får tala för de vackra omgivningarna. I Werners del är det snarare tekniken som får stor plats och beskrivs med stor passion. Allt knyts på något sätt ihop då Marie-Laure läser Jules Verne högt via sin radiosändare som Werner fått i uppdrag att hitta och eliminera. 

Handlingen då, är det något nytt eller speciellt eller bara ännu en krigsskildring? Självfallet är de båda ungdomarnas öden gripande och berättelsen är spännande, speciellt så som den vävs ihop med dåtid och nutid. Speciellt Marie-Laures delar har gett mig ett helt nytt perspektiv på Paris och Frankrike men i övrigt är det nog bara ännu en krigsskildring. Sidospåret med diamanten och jakten på den kändes lite märklig, den hade jag lika gärna kunnat vara utan. Jag hade dessutom väntat mig någon slags kärlekshistoria, men den lös med sin frånvaro. Men det är en otroligt välskriven, välplanerad och lättläst berättelse.  


Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Sprudlande ångest och ett författarskap som är här för att stanna

Välkommen till Amerika - Linda Boström Knausgård

En flicka som slutar prata för att hon tror inte att hon mäktar med det samtidigt som hon växer. En bror som spikar igen sin dörr, som har varit snäll men som inte längre är samma person. En mamma som är skådespelerska och vill vara i fred. En pappa som ligger orörlig på soffan. Någonstans långt där nere finns en familjesammanhållning men de är på väg mot katastrofen.

I och med sin tredje prosabok, sin andra roman, har Linda Boström Knausgård verkligen satt sin stil. Det här fantastiskt precisa och samtidigt utelämnande språket är lika slående som förut. Teman som moderskap och familjerelationer är återkommande och det handlar mycket om ensamhet, känslor, ångest, minnen och den lilla människans plats i världen. Familjerelationerna kan mer läsas mellan raderna, genom madrassen som pappan ständigt ligger på och springan under dörren till broderns stängda rum, snarare än i själva orden. Jag tycker att den frånvarande mamman är en oerhört k…

Födelsedagspresent

Jag unnar mig en liten födelsedagspresent till mig själv, nämligen två muggar från Penguins classics-serien. Många fina klassiker att välja på en till slut blev det Dostojevkis Brott och straff samt Svindlande höjder av Emily Brontë. De finns att beställa på adlibris.com men där finns det inga bilder på muggarna och jag hittade inte Brott och straff där. Fick i stället beställa från Papercut.