Fortsätt till huvudinnehåll

Mästerverk eller ännu en krigsskildring?

Ljuset vi inte ser - Anthony Doerr

I Paris håller den lilla flickan Marie-Laure på att bli helt blind. Hennes pappa arbetar som vaktmästare på naturhistoriska museet dit han för med henne varje dag. Marie-Laure lär sig att använda sina andra sinnen, hon upplever dofter och ljud på ett helt nytt sätt. Hon lär sig också att hitta genom sin pappas miniatyrkopior och genom att räkna sina steg. Hon älskar att läsa böcker som hennes pappa köper till henne trots att de egentligen inte har råd. Det är 1930-tal och krigets vindar blåser in i Paris. 

I Tyskland är barnhemspojken Werner intresserad av teknikens under, han läser allt han kommer över. Han hjälper gärna till med grannskapets radioapparater, men han måste akta sig för det där är egentligen en syssla för judar. Werner vet att kolgruvorna leder till en tidig död så han söker sig hellre till Hitlerjugend. Ingen kunde förutspå vad det skulle komma att leda till. 

Doerrs sätt att beskriva världen för tankarna till den franska realismen, till verk som Pappa Goriot och Madame Bovary. Miljön och speciellt byggnaderna beskrivs med ömhet och precision, speciellt i delarna om den blinda flickan Marie-Laure där mer än bara synen får tala för de vackra omgivningarna. I Werners del är det snarare tekniken som får stor plats och beskrivs med stor passion. Allt knyts på något sätt ihop då Marie-Laure läser Jules Verne högt via sin radiosändare som Werner fått i uppdrag att hitta och eliminera. 

Handlingen då, är det något nytt eller speciellt eller bara ännu en krigsskildring? Självfallet är de båda ungdomarnas öden gripande och berättelsen är spännande, speciellt så som den vävs ihop med dåtid och nutid. Speciellt Marie-Laures delar har gett mig ett helt nytt perspektiv på Paris och Frankrike men i övrigt är det nog bara ännu en krigsskildring. Sidospåret med diamanten och jakten på den kändes lite märklig, den hade jag lika gärna kunnat vara utan. Jag hade dessutom väntat mig någon slags kärlekshistoria, men den lös med sin frånvaro. Men det är en otroligt välskriven, välplanerad och lättläst berättelse.  


Köp boken här eller här

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hjälp, jag är rädd!

Jag har funderat rätt mycket på det här med vad som skrämmer mig och vad som skrämmer andra vad gäller fiktion. Jag menar alltså sådant som är utanför den verkliga världen, bortsett från vidriga mördare, våldtäktsmän och annat som givetvis är skrämmande men tyvärr en del av vår verklighet. Många kan inte läsa skräck för att de inte kan sova eller vara ensamma hemma efteråt. Men vad skrämmer då mig?
Jag har inte direkt svårt för att se på skräckfilm, jag brukar inte bli så rädd. Böcker kan ha en tendens att vara något värre eftersom de på ett annat sätt är inne i ens huvud, men jag sovgott om nätterna när jag läste till exempel Låt den rätte komma in. Jag blir något mer rädd av filmer där man inte får se det hemska, men i de flesta filmer får man ju se till slut ändå och det förstör. Jag gillar att läsa och se filmer om det övernaturliga och det utomjordliga men skrämmer det mig?
Jag tror inte på andar och spöken så det skrämmer mig inte i världen utanför fiktionen. Dock betyder det int…

Bokbloggarna på första sidan på skånskan.se

En journalist var med på bokbloggsträffen på bokmässan igår, resultatet hittar ni här









Tyvärr kom inte mitt visitkort med på bilden, men jag kom med på den andra bilden, som ensam rödtott. 

Litteraturvetarskola del 7 - "Karaktärer och miljö"

Händelseförloppen i romaner brukar utföras eller bäras upp av karaktärer o form av människor, djur, robotar, alver osv. Vissa karaktärer är komplexa medan andra kan vara rätt färglösa och enbart framstå som stereotyper.

När en karaktär är platt, en karikatyr eller typ formad enbart kring en idé, brukar man säga att denne är statisk. Ett exempel på en statisk karaktär kan vara Ian Flemmings James Bond. Han utvecklas inte utan är likadan genom alla böckerna (eller filmerna om man så vill). 
Motsatsen till en statisk karaktär är en dynamisk. De förändras och utvecklas med handlingens gång. Ett klassiskt exempel på en dynamisk karaktär är Dostojevskijs Raskolnikov från Brott och straff. Han genomgår flera olika faser och känslotillstånd genom romanen. 
Som vi flera gånger tidigare gått igenom, är läsaren med och skapar texten med sin tolkning, så även i sammansättningen av karaktärer. Läsaren konstruerar karaktärerna med hjälp av de ledtrådar som finns i texten. Detta kallas karaktäriseri…